|
|
 |
sida
2
av
2
|
|
|
| Foto: Sussi Lorinder Text: Veronica Linarfve |
|
Marquesasöarna - Upptäckt i Söderhavet
De liknar naturliga livsmedelsbutiker fyllda av mango, kokosnötter, papaya, bananer, avokado och trevliga människor. Unesco har upptäckt Marquesasöarnas rikedom. Snart gör resten av världen det också.
Idag hittar knappt tiotusen resenärer om året hit, vilket gör
Marquesasöarna till ett oupptäckt paradis. Till Franska Polynesien
kommer betydligt fler, mest amerikanare, fransmän och italienare,
för att sola och bada. Sol finns även på Nuku Hiva - i överflöd -
men bad på långa vita stränder - nej. Öns stränder är svarta och
den enda som är vit når man via en tre timmar lång promenad i rask
takt…
Marquesas är således något annat, vilket alltså Unesco insett.
En unik plats på jorden.
- Vi behöver verkligen lite uppmärksamhet. Folk vet inget om den
här delen av jordklotet. Jag tror att Unesco-märkningen är
räddningen för ön, säger Natalie som är manager på öns enda
bungalowhotell.
Totalt finns här tiotalet boendealternativ med sammanlagt 70
bäddar att välja på.
Många besökare är seglare som ankrar upp i viken nedanför
hotellet och blir så hänförda att de väljer att stanna här. Karen
och Tik från Vancouver skulle egentligen till Mexiko, men vindarna
förde dem till den grönglittrande lugna viken där de har legat för
ankar i tre månader nu. Och de har inte särskilt bråttom
härifrån.
- Byarna… du hör inga barn som gråter. Det är tyst och vackert,
säger Karen och får något drömskt i blicken.
- För mig var det livet eller döden. Jag jobbade som konsult
inom IT och hade bara två alternativ, dö eller ta båten och hitta
paradiet. Vi kanske köper en bit land här på ön så småningom,
människorna är så otroligt trevliga, här vill man bo, fyller maken
Tik i.
Ja, trots all vacker natur och kultur, är kanske det bästa med
ön människorna. Här bor som sagt inte så många, bara 9 000 idag,
men 82-årga "Kuku", eller Louis Teikiteetini som han egentligen
heter, är en av dem som tappert kämpar för att bidra till
nativiteten. Tretton ungar har han hunnit producera, tio pojkar och
tre flickor.
- Fast… nä… nu orkar jag inte mer. Nu meckar jag med bilar i
stället. Jag har jobbat med det mesta, tidigare var jag både
stenkonstnär och bonde.
Relationen till Frankrike är god, landet ger ön stort ekonomiskt
stöd och ser också till att administrationen sysselsätter många.
Folket är välmående, brottsligheten näst intill obefintlig (just nu
sitter två personer inburade i fängelset i byns mitt, den ena för
att ha rökt marijuana, den andra för att ha misshandlat sin
hustru). Teve, datorer, internet och mobiltelefoner är nyheter som
kom till ön för sex år sedan, men inget som "slagit igenom" på bred
front ännu. Istället leker barnen kull på skolgården, de vuxna
paddlar kanot (den mest utövade sporten), följt av volleyboll,
fotboll och basket.
- Alla ler, det är det jag gillar mest. Allt är på riktigt. På
andra öar är allt så perfekt och så uppdukat för turisterna, men
inte här, säger Tik och blickar ut över havet.
Det är i havet som det rika djurlivet finns; mantor, tigerhajar,
citronhajar och alla fiskar. På land finns grisar, getter, kor och
hästar, inget exotiskt alls. Några livsfarliga djur eller
insektsarter finns inte. Man har hittat skorpion, men sorten är
harmlös. Ormar finns inte, däremot bör man se upp för fallande
kokosnötter, getingar och nonos - en liten irriterande minimygga
som kliar förfärligt och som tyvärr tycker om att vara på stranden
lika mycket som turisterna. Fast strandliv är ju som sagt inte det
första man tänker på när man anländer till världens ände. Bättre
att utnyttja tiden med ett besök i en före detta by, nu dold under
lager av jord och mossa. Ruinerna vittnar om gamla ståtliga tempel
och hus som byggdes i flera våningar. Om familjeliv och ritualer.
Bollspel och offerriter. Bara några få platser är framgrävda och
det är just precis det som gör den här plasten på jorden så magisk.
Än finns allt att upptäcka.
Artikeln publicerades ursprungligen i Escape 360° nummer
2 2013.
.jpg "Mat & Dryck")
