|
|
|
sida
1
av
2
|
 |
|
| Text & foto: Marie Thaarup |
|
Kom i form tillsammans på Aruba
Med en surfingbräda under armen och den varma havsbrisen i sina lungor ger sig Allt om Bröllps reporter ut i det Karibiska havet för att testa nya yogaformen ”Stand up paddle yoga”. Det går ganska bra. Tills något stort och svart kommer simmandes under ytan...
Solens strålar har precis passerat palmens topp på den breda,
kritvita sandstranden. Den ljumma morgonbrisen nosar sig fram över
sanden. Jag lyfter vindsurfingbrädan men aj, det var visst ingen
bra idé att låta den vila mot min solbrända axel. Jag får bära den
under armen i stället, med tippen lite snett uppåt, som de riktiga
surfarna gör. Vattenytan är nästan spegelblank, det här borde inte
vara några som helst problem. Tillsammans med fem andra morgonpigga
ska jag hälsa solen god morgon i en ovanlig yogaform; surfyoga.
Vi ger oss ner i vattenbrynet och med surfbrädorna vid vår sida
vadar vi ut i vattnet tills det når midjehöjd. Instruktören visar
hur vi ska ta oss upp på brädan och med stark armfattning håller vi
i dem medan vi sakta och koncentrerat ålar oss uppför de ostadiga
flottarna och sätter oss i upprätt position. Det är inga vanliga
surfbrädor, de är något större och kallas SUP som i Stand up
paddle. Men det är svårt ändå.
- Inta yogans grundposition. Andas in… och andas ut, uppmanar
instruktören med en stilla stämma.
Till skillnad från oss andra ser hon redan avslappnad ut. Vi
kämpar för att hitta balansen på den kristallkara vattenytan. Men
till slut - det går! Sedan ska vi upp på knä, sätta oss på hälarna
och växla till positionen "Kamelen". Huvudet ska falla lätt bakåt
medan ryggen ska sträckas ut. Och så andas. In och ut.
Det är skönt, men inte helt enkelt. Träningsmetoden kallas Stand
up paddle yoga och förenar den gamla hawaiianska surfingtraditionen
med den traditionella indiska yogan. Yoga flytandes på surfbrädor
kan vara det mest originella jag någonsin har gjort, men jag gillar
det. Det går liksom inte att tänka på något annat än att hålla sig
kvar på brädan. Snacka om mental närvaro. Att vara just här och
nu.
En vind fångar upp en hårslinga som hänger framför mitt ansikte
och jag blickar ut över stranden. Naturen är förförande vacker.
Fridfull och drömsk. Men nu ska man ju inte tänka så mycket.
Koncentrerat lämnar jag tankarna och försöker på instruktörens
uppmaning att förflytta mig in i ett helt annat tillstånd - till
lugnet. Detta är i själva verket essensen av yoga, att nå lugnet,
oberoende av plats. Fast ärligt, den här platsen kunde inte ha
varit bättre. Här är allt stillsamt utan bli tråkigt, och överallt
är alla människor så varmt välkomnande. Arubas slogan "One
happy island" sammanfattar perfekt ön och dess invånare.
Äntligen har det blivit lättare att hitta balansen. Efter att ha
växlat positioner några gånger känns det näst intill naturligt att
ena minuten stå och den andra sitta samtidigt som jag vaggas på
vattenytan. Allt eftersom solen stiger på himlen känns
ansträngningen av allt mer i kroppens muskler. De som trodde att
yoga bara handlade om andning och balans måste nog tänka om. Det är
de där små musklerna som man inte trodde att man hade som nu ger
sig till känna.
De utsträckande rörelserna blir allt mer påfrestande. Bäst att
unna sig lite extra omtanke efter detta håra arbete, tänker jag för
mig själv. Frågan är snarare vad jag ska välja än var jag kan få
det någonstans. Utbudet av spaanläggningar och olika välgörande
behandlingar är brett på ön. Vart och vartannat hotell och resort
har en anläggning i sin närhet och standarden är generellt hög.
Till slut har jag bestämt mig. En aloe vera-massage får det bli.
Mycket passande av flera anledningar; dels för att jag har varit
ute i solen hela dagen och dels för att aloe vera är en växt som
odlas här på ön och att produkterna som används vid behandlingarna
därför är närproducerade. Den mångsidiga växten är en stark
tillgång och här ligger arubanerna sannerligen i framkant när det
gäller att nyttja dess läkande egenskaper. Jag längtar redan efter
att få lite aloe vera på min stramande rödlätta axel.
Jag avbryts hastigt från mina spadrömmar av ett rejält
vattenstänk följt av en kraftig duns. Bakom mig har min amerikanska
yogakamrat fallit för frestelsen. Hon stiger upp ur vattnet med en
suck av lättnad. Hon ser sig omkring. Små färgglada fiskstim simmar
hastigt iväg från tumultet och vidare ut i det turkosfärgade
Karibiska havet. Plötsligt skriker hon till.
- Jag tyckte att jag såg..!
Hon pekar upprymt längre bort och glömmer helt att man måste
vara tyst när man yogar. Hela klassen blir förstås nyfikna och
glömmer genast bort andningen, in genom näsan och ut genom munnen.
Kvinnan dyker ner under ytan. Alla tittar på henne, instruktören
också. Vad gjorde henne så exalterad? Kanske blev ansträngningen
för mycket och ett svalkande dopp alltför lockande? Nej då. Inte
alls. Efter en liten stund ser vi vad hon ser. Strax framför
kvinnan dyker en mörk skugga upp och blir allt större ju närmare
vattenytan den kommer.
- Det är en manta! En jättestor manta, ropar hon
exalterat.
Mantan måste vara nästan tre meter i vingspann, eller snarare
fenspann. Med magiskt svepande rörelser rör den sig graciöst under
vattenytan, cirkulerar kring vår grupp och försvinner sedan vidare
ner i havets djup. Förmodligen minst lika chockerad av allt liv och
all rörelse som vi. Den mörka skuggan blir allt svårare att
urskilja och vi samlar ihop oss igen för att fortsätta. Häpna av
hela händelsen sätter vi oss i grundpositionen för att avsluta
passet. Instruktörens lugna vägledande stämma får oss att ännu en
gång hitta andningen. Andas in genom näsan och ut genom munnen med
ett pysande.
- Namaste, avslutar hon.
- Namaste, svarar vi.
Surf
Efter en uppfriskande dusch utomhus intill stranden
njuter jag av fåglarnas serenader medan jag strosar längs med den
milslånga varma stranden. Jag hör ljudet av vågorna som suckande
rullar in. Tillsammans bildar fåglarna och havet bakgrundsmusik
till min egenkomponerade film om magin i natursköna Karibien som
jag börjat fantisera ihop. Ett par promenerar förbi mig och ger ett
smittsamt lyckligt leende. Ön är väldigt populär bland par och
särskilt smekmånadspar som vill tillbringa tid tillsammans och
njuta av varandras sällskap i en avskild paradisliknande miljö.
Efter ytterligare några steg längs stranden möter jag en arubansk
kvinna och när vi passerar varandra ler hon brett och säger
konstaterande:
- Vilken vacker dag det är idag!
.jpg "Mat & Dryck")
