|
|
sida
2
av
2
|
|
|
Text & foto: Marie Thaarup |
|
Kom i form tillsammans på Aruba
Med en surfingbräda under armen och den varma havsbrisen i sina lungor ger sig Allt om Bröllps reporter ut i det Karibiska havet för att testa nya yogaformen ”Stand up paddle yoga”. Det går ganska bra. Tills något stort och svart kommer simmandes under ytan...
Hon har naturligtvis rätt. Och så där kan hon ju säga varje dag
tänker jag för mig själv. Aruba är den minsta av ABC-öarna Aruba,
Bonaire och Curacao som ligger i södra Karibien. Klimatet är
behagligt året runt, det är nästan alltid soligt och temperaturen
ligger runt 28 grader, dag som natt. Svettigt och jobbigt varmt
blir det aldrig eftersom havsbrisen blåser. Rädd för orkaner
behöver man inte heller vara, öarna ligger utanför orkanbältet.
Visst faller det regn här, inga stora mängder dock och den mesta av
nederbörden faller mellan perioden november till februari, men inte
heller det är något bekymmer då regnet består av korta skurar,
vanligen nattetid. Det är annat än snöslasket hemma det.
Promenaden fortsätter och medan jag kontemplerar kring
vardagliga bekymmer såsom vad och var jag ska äta middag ikväll,
håller jag nästan på att promenera rakt in i en container. Den här
är turkos och fylld med surfbrädor och utrustning till vind- och
kitesurfing. Bakom containern står en ung man och instruerar en
grupp nybörjare. Hållandes i vindsurfingbrädans segel ställer han
sig på den och lär ut grunderna. Han rör sig runt på brädan och
visar hur de ska svänga och hur de ska byta riktning. Deltagarna
provar själva och följer energiskt hans instruktioner.
Sjöbrisen börjar tillta och slår i de upprätta seglen på
stranden. Det blir allt svårare att hålla dem stadiga. Det är just
dessa vindar som gjort Aruba känt i surfvärlden och som gör alla
vindsporter till givna aktiviteter att sysselsätta sig med när man
fått nog av att läsa böcker under en palm eller yoga på en
surfbräda. Visst kan vindarna bli starka, men som sagt, de når
aldrig orkanstyrka. De skapar bara förträffliga vågor att roa sig
med. Längre ut på stranden har en grupp människor spontant samlats
vid ett vågbryt. Ute mot udden friskar vinden i ytterligare,
palmerna böjs av den kraftiga och fuktiga havsbrisen. Jag blir
nyfiken och går dit ut, ansluter med gruppen öbor som halvt
hypnotiserade stirrar ut över vattnet. Vågorna är flera meter höga
och kite- och vindsurfare samsas om de livliga vågorna med folk som
åker bodyboards och vågsurfar. Att det går att vågsurfa här måste
vara en av öns mest välbevarade hemligheter.
Skymningsljus
Dagen passerar snabbt. När solen gått ner i havet är det
dags att leta upp ett middagsställe. På vägen till restaurangerna
ser jag en grupp arubaner. De pratar livligt på papiamento, det
lokala språket, och skrattar och skojar sinsemellan.
- Vart går ni och äter på kvällarna? frågar jag dem på jakt
efter lite inspiration.
Gruppen tystnar och en av dem, en man med solblekt brunt hår och
klara nästintill mintgröna ögon ser på mig och ger mig ett varmt
leende. Ivrigt börjar han ge mig några av sina bästa tips med vissa
inflikningar från sina vänner. De är själva på väg ut för att äta
och diskuterar vilken av deras favoritrestauranger som passar bäst
just ikväll. Jag ber om en vägbeskrivning och börjar veckla ut min
karta.
- Följ med oss om du inte har några planer, säger en kvinna i
sällskapet.
Turism är Arubas viktigaste inkomstkälla och det är med mycket
stolthet och glädje som öborna delar med sig av sin ö och inte
sällan bjuder in till att följa med. Alla är måna om att få visa
Aruba från den bästa sidan. Inte påklistrat utan äkta. Efter en
viss avvägning mellan min klassiskt svenska misstänksamhet och min
obotliga nyfikenhet låter jag mig övertygas och följer med mina
nyfunna vänner. De vill veta vad den blonda kvinnan från det
fjärran landet i norr har gjort under dagen. Och så vill de veta
vad jag egentligen tycker om Aruba.
Jag berättar att jag gillar Aruba och att jag blev glatt
överraskad av att det fanns så mycket aktiviteter och härliga
spaanläggningar. Stolt rabblar jag därefter upp allt jag hunnit
göra under dagen; strandpromenad, sola, massage, spaning på
vindsurfare, kitesurfare och vågsurfare, ätit en god lunch,
yogat…
Gruppen nickar belåtet när jag kommer till surfingyogan och
mantan. Sedan tystar de i väntan på att jag ska säga något mer.
- Var det allt? undrar kvinnan som bjöd in med i sällskapet
försiktigt.
- Eh... ja? svarar jag.
- Grattis, då har du mycket mer att se! Vår ö må vara den minsta
av ABC-öarna, men vet du vad? Vi har det bästa utbudet! I morgon
måste du ta dig till kullen Hooiberg, där får du världens vackraste
utsiktsplats.
- Nej, du måste åka till Nationalparken och bada i den naturliga
poolen, menar killen med de mintgröna ögonen.
Klättra upp för en kulle? Besöka en nationalpark? Låter toppen.
Men först ska jag sätta mig vid det uppdukade bordet på
strandrestaurangen, äta dagens fångst av fisk och skaldjur och
andas in den Karibiska natten. Låta syret virvla runt och långsamt
andas ut. Namaste mina vänner.
TIPS!
Så hittar ni en öde
paradisstrand
Längs med öns norra sida döljer sig många outforskade stränder.
De är lite mer svåråtkomliga än öns andra stränder och ligger inte
rätt utanför dörren, men de är värda det extra besväret. Somliga av
dem är så dolda att de endast är synliga vid lågvatten. Våra
favoriter är Dos playas, Waricuri och längst bort på
Arashi beach.
Publiceras i samarbete med: