sida 1 av 2
Text & foto: Marie Thaarup

Kom i form tillsammans på Aruba

Med en surfingbräda under armen och den varma havsbrisen i sina lungor ger sig Allt om Bröllps reporter ut i det Karibiska havet för att testa nya yogaformen ”Stand up paddle yoga”. Det går ganska bra. Tills något stort och svart kommer simmandes under ytan...

Solens strålar har precis passerat palmens topp på den breda, kritvita sandstranden. Den ljumma morgonbrisen nosar sig fram över sanden. Jag lyfter vindsurfingbrädan men aj, det var visst ingen bra idé att låta den vila mot min solbrända axel. Jag får bära den under armen i stället, med tippen lite snett uppåt, som de riktiga surfarna gör. Vattenytan är nästan spegelblank, det här borde inte vara några som helst problem. Tillsammans med fem andra morgonpigga ska jag hälsa solen god morgon i en ovanlig yogaform; surfyoga.

Vi ger oss ner i vattenbrynet och med surfbrädorna vid vår sida vadar vi ut i vattnet tills det når midjehöjd. Instruktören visar hur vi ska ta oss upp på brädan och med stark armfattning håller vi i dem medan vi sakta och koncentrerat ålar oss uppför de ostadiga flottarna och sätter oss i upprätt position. Det är inga vanliga surfbrädor, de är något större och kallas SUP som i Stand up paddle. Men det är svårt ändå.

- Inta yogans grundposition. Andas in… och andas ut, uppmanar instruktören med en stilla stämma.

Till skillnad från oss andra ser hon redan avslappnad ut. Vi kämpar för att hitta balansen på den kristallkara vattenytan. Men till slut - det går! Sedan ska vi upp på knä, sätta oss på hälarna och växla till positionen "Kamelen". Huvudet ska falla lätt bakåt medan ryggen ska sträckas ut. Och så andas. In och ut.

Det är skönt, men inte helt enkelt. Träningsmetoden kallas Stand up paddle yoga och förenar den gamla hawaiianska surfingtraditionen med den traditionella indiska yogan. Yoga flytandes på surfbrädor kan vara det mest originella jag någonsin har gjort, men jag gillar det. Det går liksom inte att tänka på något annat än att hålla sig kvar på brädan. Snacka om mental närvaro. Att vara just här och nu.

En vind fångar upp en hårslinga som hänger framför mitt ansikte och jag blickar ut över stranden. Naturen är förförande vacker. Fridfull och drömsk. Men nu ska man ju inte tänka så mycket. Koncentrerat lämnar jag tankarna och försöker på instruktörens uppmaning att förflytta mig in i ett helt annat tillstånd - till lugnet. Detta är i själva verket essensen av yoga, att nå lugnet, oberoende av plats. Fast ärligt, den här platsen kunde inte ha varit bättre. Här är allt stillsamt utan bli tråkigt, och överallt är alla människor så varmt välkomnande.  Arubas slogan "One happy island" sammanfattar perfekt ön och dess invånare.

Äntligen har det blivit lättare att hitta balansen. Efter att ha växlat positioner några gånger känns det näst intill naturligt att ena minuten stå och den andra sitta samtidigt som jag vaggas på vattenytan. Allt eftersom solen stiger på himlen känns ansträngningen av allt mer i kroppens muskler. De som trodde att yoga bara handlade om andning och balans måste nog tänka om. Det är de där små musklerna som man inte trodde att man hade som nu ger sig till känna.

De utsträckande rörelserna blir allt mer påfrestande. Bäst att unna sig lite extra omtanke efter detta håra arbete, tänker jag för mig själv. Frågan är snarare vad jag ska välja än var jag kan få det någonstans. Utbudet av spaanläggningar och olika välgörande behandlingar är brett på ön. Vart och vartannat hotell och resort har en anläggning i sin närhet och standarden är generellt hög. Till slut har jag bestämt mig. En aloe vera-massage får det bli. Mycket passande av flera anledningar; dels för att jag har varit ute i solen hela dagen och dels för att aloe vera är en växt som odlas här på ön och att produkterna som används vid behandlingarna därför är närproducerade. Den mångsidiga växten är en stark tillgång och här ligger arubanerna sannerligen i framkant när det gäller att nyttja dess läkande egenskaper. Jag längtar redan efter att få lite aloe vera på min stramande rödlätta axel.

Jag avbryts hastigt från mina spadrömmar av ett rejält vattenstänk följt av en kraftig duns. Bakom mig har min amerikanska yogakamrat fallit för frestelsen. Hon stiger upp ur vattnet med en suck av lättnad. Hon ser sig omkring. Små färgglada fiskstim simmar hastigt iväg från tumultet och vidare ut i det turkosfärgade Karibiska havet. Plötsligt skriker hon till.

- Jag tyckte att jag såg..!

Hon pekar upprymt längre bort och glömmer helt att man måste vara tyst när man yogar. Hela klassen blir förstås nyfikna och glömmer genast bort andningen, in genom näsan och ut genom munnen. Kvinnan dyker ner under ytan. Alla tittar på henne, instruktören också. Vad gjorde henne så exalterad? Kanske blev ansträngningen för mycket och ett svalkande dopp alltför lockande? Nej då. Inte alls. Efter en liten stund ser vi vad hon ser. Strax framför kvinnan dyker en mörk skugga upp och blir allt större ju närmare vattenytan den kommer.

- Det är en manta! En jättestor manta, ropar hon exalterat.

Mantan måste vara nästan tre meter i vingspann, eller snarare fenspann. Med magiskt svepande rörelser rör den sig graciöst under vattenytan, cirkulerar kring vår grupp och försvinner sedan vidare ner i havets djup. Förmodligen minst lika chockerad av allt liv och all rörelse som vi. Den mörka skuggan blir allt svårare att urskilja och vi samlar ihop oss igen för att fortsätta. Häpna av hela händelsen sätter vi oss i grundpositionen för att avsluta passet. Instruktörens lugna vägledande stämma får oss att ännu en gång hitta andningen. Andas in genom näsan och ut genom munnen med ett pysande.

- Namaste, avslutar hon.

- Namaste, svarar vi.

Surf
Efter en uppfriskande dusch utomhus intill stranden njuter jag av fåglarnas serenader medan jag strosar längs med den milslånga varma stranden. Jag hör ljudet av vågorna som suckande rullar in. Tillsammans bildar fåglarna och havet bakgrundsmusik till min egenkomponerade film om magin i natursköna Karibien som jag börjat fantisera ihop. Ett par promenerar förbi mig och ger ett smittsamt lyckligt leende. Ön är väldigt populär bland par och särskilt smekmånadspar som vill tillbringa tid tillsammans och njuta av varandras sällskap i en avskild paradisliknande miljö. Efter ytterligare några steg längs stranden möter jag en arubansk kvinna och när vi passerar varandra ler hon brett och säger konstaterande:

- Vilken vacker dag det är idag!

Sök efter företag med: Bröllopsresor hos My WeddingPlanner

Sök efter anslutna företag!