|
|
|
sida
1
av
2
|
 |
|
| Foto: Sussi Lorinder Text: Veronica Linarfve |
|
Vatten och vin i Kroatien
De som gillar Italien kommer att älska nordvästra Kroatien. Vingårdar, kristallklart vatten, olivlundar och gästvänliga människor. Allra mysigast blir det i staden Rovinj.
Morgon i Istrien. Solen skiner över ett
kristallklart stilla hav och genom de öppna balkongdörrarna sveper
en salt ljummen vind in på hotellrummet. Medan morgonkaffet puttrar
i kannan, klättrar vi nerför klipporna. Visst finns det några små
stenstränder i området, men vanligast är att bada från
bergknallarna. På halvön Punta Verudela, strax utanför
regionhuvudstaden Pula är klipporna redan varma. Vattnet är så
klart att det föreligger en överhängande risk att drabbas av
svindel. Adriatiska havet är ett av de renaste i hela Europa och
därmed också ett paradis för snorklare. Badskor må se heltöntiga
ut, men här är de nödvändiga för att kunna njuta. Så här i början
av juni ligger vattentemperaturen runt behagliga 22 grader. Även om
havet är en anledning god nog att resa till Istrien, så har området
betydligt mer att erbjuda.
En bil är lättaste sättet att ta sig runt på halvön. På
turistbyråerna i Pula och Porec delas gratis kartor ut - efter
smak. Här är nämligen vägkartorna märkta med både vin- olivolje-
och tryffelvägar. Allra flest prickar har kartan över nordvästra
Istrien, där gourmetgårdarna duggar tätt.
Vi väljer vinvägen. Kartan över området ser
passande nog ut som just en hängande olivklase. Vägen kantas av
låga stenmurar överväxta med murgröna och tar oss genom medeltida
byar och trånga gränder. Alla gamla byar ligger en bit inåt land.
Förr i tiden var strandtomt inte alls attraktivt. Då guppade det
omkring sjörövare i havet - och dem ville man gärna ha på behörigt
avstånd.
Ett stort stenhus längs vägen får oss att stanna till. Vi kliver
in i vad vi tror är en lokal olivtillverkares trädgård. Fotograf
Sussi börjar ta bilder. Snart uppenbarar sig en man och en kvinna
bakom några fikonträd och snart blir det uppenbart att vi inte alls
hamnat hos någon officiell producent, utan klivit rakt in i
Gilberto och Marias privata trädgård. Trots att det äldre paret
inte pratar ett ord engelska välkomnar de oss med öppna armar.
Maria visar stolt upp olivträden. Sedan sin fikonodling. Hon pratar
på italienska, gestikulerar och ler brett. När vi frågar om vi kan
köpa något skakar Maria på huvudet. Visst kan hon sälja lite
olivolja, men hon tycker att det är vi som ska få betalt. Med
kvicka steg går hon bort till fikonträdet och plockar ner fem
solmogna frukter. Hon räcker över frukten och säger (tror vi i alla
fall) att det var trevligt med besök och att vi är välkomna
tillbaka. När vi senare berättar om händelsen för en kvinna på
turistbyrån verkar hon helt oförstående.
- Vaddå, det är så vi är, skrattar hon.
- Ni har väl hört uttrycket "mitt hus är ditt hus"?
Faktum är att gästfriheten är en av de faktorer som får många
resenärer att återvända hit, år efter år. En kille som presenterar
sig som Erik från Stockholm som överhört vårt samtal på turistbyrån
instämmer:
- Jag gillar det här området. Man känner sig inte som en turist,
utan som en resenär på upptäcktsfärd.
Det är tredje gången han väljer att åka till Istrien på
sommarsemestern.
- Den enda nackdelen är de kraftiga åskovädren som brukar dra in
på natten. Man kan ju nästan inte sova då, tillägger han.
.jpg "Mat & Dryck")
