|
|
|
sida
1
av
2
|
 |
|
| Text: redaktionen |
|
Sagolika Sardinien
Tag ett stycke Italien och ett stycke Gotland. Rör om, häll ut i Medelhavet och varsågod – välkommen till Sardinien och en delikat semester i enkelhetens tecken.
Vissa geografiska namn har ett magiskt skimmer över sig. De
väcker reslust och en vilja att resa dit. Du vet vad jag menar:
Zanzibar, Bora Bora, Machu Picchu, Titicaca, Kinesiska muren,
Korsika, Röda torget, Hawaii och liknande destinationer. Sardinien
är också ett sådant namn.
Om ett ställe som heter något så vackert som Sardinien och
dessutom har en kust som heter smaragdkusten, så finns det liksom
inget att vänta på. Och varför skulle man? Sardinien har aldrig
varit bättre eller vackrare. Fortfarande pittoreskt och genuint,
ännu inte uttjatat eller förutsägbart och alltid lika
välkomnande.
När chefredaktören bad mig lista de tio vackraste stränderna på
ett antal tusen tecken tackade jag ja direkt. Det var ganska korkat
gjort. Sardinien är en ö. Inte en jättestor ö, men definitivt inte
en liten ö. Det finns tusentals stränder. Det går att göra
tjocka böcker om Sardiniens alla stränder. Alltså, det som lät som
ett enkelt uppdrag visade sig vara ganska svårt. Samtidigt så vet
jag något som de flesta som besöker Sardinien inte vet; Sardinien
är så mycket mer än Alghero, Porto Cervo och smaragdkusten. Det är
därför mitt första och viktigaste tips: Se mer. Du kommer antingen
att hamna i Alghero eller Olbia beroende på vilket flygbolag eller
vilken resebyrå du åker med. 90 procent av alla turister stannar i
Alghero med omnejd, eller åker från Olbia till smaragdkusten och
missar allt det andra som Sardinien har att erbjuda. Låt det inte
hända dig.
Sardinien är en behändig ö. Du åker från norr till söder på
några timmar. Att hyra en bil och ge sig ut på utflykter är det som
kommer att sätta guldkant på din vistelse. Ön har en sådan mångfald
både vad det gäller natur och arkitektur, men även kultur. Alghero
i nordväst har influerats av Spanien och maten drar åt det spanska
hållet. I söder, området kring staden Cagliari, får vi tunisiska
influenser och i maten där hittar vi till exempel nordafrikanska
inslag som cous cous. På ön Isola di San Pietro i sydväst hittar vi
influenser från Ligurien i Italien. Längs kusterna äter man mycket
fisk och skaldjur och lätta pastarätter. I bergen är det vildsvin,
kanin och pecorino (ost) som gäller. När det gäller priser, oavsett
vad man talar om, så är det dyrast i Alghero och på smaragdkusten,
just för att alla turister hamnar och oftast stannar där. Se alltså
till att åka runt när du är på Sardinien.
.jpg "Mat & Dryck")
