sida 3 av 3
Foto: Bruno Ehrs Text: Clara Lindh Bergendorff

Marseille – en solskenshistoria

Bland goda viner, paradislika utflyktsmål och små gömda marinor finner vi Frankrikes folksjäl. Bakom Marseilles hårda rykte visar sig arbetarklassens Riviera bjuda på så väl hjärta som puls.

Ögruppen Iles du Frioul består av fyra öar och mitt nästa stopp blir Pomègues. Den är större och bebodd. Här finns fortfarande inga bilar eller cyklar men faktiskt några enstaka hotell, en levande liten fiskehamn och stigar som slingrar sig upp och ner över blombeklädda berg. Efter att ha dragit efter andan av förtjusning varje gång jag kommit förbi ett nytt krön tror jag att jag ska vara immun mot vackra vyer, det visar sig vara helt fel när jag får syn på stranden Plage de St Estéve. Efter att jag får höra att ön även är den plats med minst regn och mest sol i hela Frankrike undrar jag om jag har kommit till paradiset. Vattnet är fullkomligt transparent och solen får de vita klipporna som omger stranden att glittra. En kvinna ler mot mig och presenterar sig som Celine:

- Jag kommer från Marseille och har varit här tusen gånger. Det är alltid lika roligt att se en turist förundras över hur vackert det är här, ni verkar inte veta hur generöst Medelhavet har portionerat ut skönhet utanför vår stad.

Celine skrattar precis som nästan alla de lyckliga semesterfirare som besöker ön, men så har det inte alltid varit. Om man fortsätter förbi stranden kommer man till Site Caroline, en övergiven byggnad som inte ser så mycket ut för världen men som avslöjar en helt annan sida av ön. Som hamnstad var Marseille under 1800-talet ett riskområde för gula febern och om man ville besöka staden var man därför först tvungen att tillbringa 40 dagar ute på ön. När epidemin ändå spred sig till fastlandet deporterade man smittade till sjukhuset Caroline. Många kom hit, men få kom hem. Även på grannön som jag just har lämnat var det vanligast med enkelbiljetter då fängelset Château d'If var Frankrikes svar på Alcatraz.

Slående vackert 
Under de följande dagarna besöker jag ännu mer av Marseilles omgivningar och finner fler stränder, klippiga vikar, fjordsystemet Calanquerna, vindistrikt. Och så blir jag förälskad på nytt. Denna gång är föremålet för min kärlek det lilla samhället Cassis, drygt tre mil utanför Marseille. Det som en gång var en fiskeby har idag blivit idyllisk semesterort. De färgglada husen är små och söta som dockhus, båtarna är målade i pastelliga färger och blomsterrabatterna är lika välkammade som grabbarna på stranden. Dessutom säljs dagsfärska musslor på varenda liten uteservering längs med hamnen. Det är så sagolikt att jag får en märklig lust att kasta armarna runt en av de vackra gamla lyktstolparna och slänga benen i luften.

Senare på kvällen är jag tillbaka i Marseille och slår mig ner på en takterrass i Gamla stan. Solnedgången färgar hustaken röda. Nere på gatan går en man med snurrad mustasch och en baguette under armen. Det klirrar i glas och porslin, det hörs dova middagskonversationer från borden intill och folk hojtar vänliga tillrop till grannen på balkongen bredvid. På vägen till hotellet får jag sicksacka på gatorna då grannar har flyttat ut tv-apparater och soffgrupper för att kunna titta på ett rådande sportevenemang tillsammans. Jag avböjer en vänlig inbjudan att slå mig ner.

Som europeisk kulturhuvudstad 2013 hade man renoverat, laddat, pyntat och genomfört nya satsningar. Staten la stora summor på att rusta upp Marseille, befolkningen investerade i nya initiativ. Coola hotell i stil med Mama Shelter och Au Vieux Panier har slagit upp portarna och bredvid dessa trendsättande designnästen har gamla goda krypin säkrat sin framtid. Ett boende som passar bra in på sistnämnda beskrivning och Marseilles karaktär är La Maison du Petit Canard, ett litet bed and breakfast som drivs av en amatörkonstnär och hans familj. Här serverar döttrarna hemmagjorda fruktcocktails till alla som går förbi och stoltserar glatt med sin sjuårskompetens när de ställer ut sina egna teckningar bredvid faderns målningar för allmän beundran på gården. För ett tag sedan blev detta lilla pensionat uppmärksammat av New York Times trendspanare, men ägaren Brandrawy har varken stuckit näsan i vädret eller brytt sig om att städa innergården för den sakens skull…

- Marseille hade laddat sedan 2008 och alla sammarbetspartners var fast beslutna om att göra året till en succé. Alla former av kultur satte sin prägel på vår metropol med allt från konstutställningar till konserter, matmarknader och modeinitiativ, säger Silvie Allemand, kommunikationsansvarig på Marseilles turistkontor.

Under Marseilles guldår hölls över 400 evenemang. Förutom cirka 60 exklusiva utställningar och hundratals konserter låg fokus på projekt som invånarna fick vara med och utforma.

Den här artikeln publiceras i samarbete med:

Sök efter företag med: Bröllopsresor hos My WeddingPlanner

Sök efter anslutna företag!