|
|
|
sida
1
av
3
|
 |
|
| Foto: Bruno Ehrs Text: Clara Lindh Bergendorff |
|
Hett och hemligt i Berlin
Berlins vakuum har fyllts, och det med råge. Gamla elverk har blivit restauranger, bakom en skruttig lägenhetsdörr gömmer sig stadens häftigaste hotellrum och i det du trodde var ett nedlagt galleri står Berlins bästa bartenders. Här skapas morgondagens trender. Tysklands huvudstad är kanske trots allt på väg att bli världens centrum.
För några decennier sedan försökte man sälja Berlinluft på burk.
Idén myntades redan på 1800-talet då en kompositör vid namn Paul
Lincke skrev en låt han döpte till Berliner Luft. Han påstod att
det var något alldeles speciellt upplyftande med syret i Tysklands
huvudstad som gjorde människor extra kreativa. Idag finns det en
gata uppkallad efter honom och medan jag sippar på en latte på en
av Paul Lincke Ufers trevliga uteserveringar funderar jag
på om det faktiskt ligger någonting i den gamla skrönan. En kreativ
ådra tycks ha vaknat inom mig så fort jag anlänt till Berlin, och
att döma av min omgivning är jag inte ensam om denna tanke.
Under de senaste 15 åren har kreativa personligheter lockats
hit. Under 90-talet liknade Berlin ett tomt papper, lika tomt som
de 100 000 lägenheter som stod utan ägare. Det var både lätt
och billigt för folk med en oregelbunden inkomst att flytta hit för
att pröva sin kreativa lycka. Lägenheterna i öst fylldes av
konstnärer, designers, musiker och fotografer och med dem smyckades
gatorna med målningar, designbutiker, gallerier, prylbodar,
gatukonst och utställningar. För tio år sedan var stadsdelen
Mitte fortfarande en Östtysk kvarleva. Idag utgör gatorna kring
Auguststrasse snarare ett galleriparadis där utställningar,
kaféer, restauranger och butiker håller världsklass.
I ett försök att beskriva Berlin skulle det vara lätt att dra
paralleller till Södermalm i Stockholm. Visst finns det mycket
likheter, men det gör inte staden rättvisa då den är så mycket mer.
Berlin är inte ett område, det är en hel stad, en livsfilosofi, en
energi. Fler nationaliteter och etniciteter har fått hjälpa
till att skapa atmosfären längs Sprees stränder än längs Mälarens,
och till och med pilträden dansar vildare i vinden här.
I takt med stadsdelarnas förvandling har lägenhetspriserna
höjts. Oetablerade konstidkare har tvingats flytta till nya områden
vilket gjort att stadsdel för stadsdel, undan för undan, blomstrat
upp på ett alldeles eget och unikt vis. Först var det Mitte,
därefter följde Friedrichshain. Idag är Kreuzkölln, ett
påhittat ord Berlinarna använder för att beskriva området där
stadsdelen Kreuzberg möter Neukölln, kreativitetens epicentrum.
-Kreuzberg och Neukölln är idag vad Mitte var för fem år sedan,
säger Clare Freeman som precis startat upp en verksamhet i
området.
I en sjaskig trappuppgång har hon renoverat en fullständigt
fantastisk lägenhet som hon hyr ut likt ett hotellrum. Tillsammans
med lokala designers har hon skapat en unik plats som andas Berlin.
Hon kallar verksamheten Plus One, då det ingår att man får hitta på
någonting med en lokalbo när man bokar en vistelse i lägenheten.
Bland hennes lokala kontakter hittar man en framstående designer,
en nyinflyttad fotograf, en av stans bästa dj:s och en hyllad
kock.
-Vi Berlinbor identifierar oss varken som tyskar eller européer,
vi är helt enkelt stolta över att vara Berlinare. Berlin är som en
Peter Pan-stad, den liknar en saga och ingen vill bli vuxen, säger
Clare Freeman.
Berlins kreativa kugghjul
Inte långt ifrån Plus One, på Oranienstrasse, ligger en annan
relativt nystartad satsning. Butiken Voo är belägen på en innergård
i en gammal låssmedja och säljer ett urval av klädmärken och
designprylar. När butiken öppnade för några år sedan var det ingen
som trodde att den skulle gå runt. I år har Voo blivit framröstad
till världens bästa butik av Farfetch, en shoppingsajt som årligen
sammanställer en lista, högaktad av modeintresserade, på världens
bästa designbutiker.
Bland affärens trendiga plagg och lokala små konstverk arbetar
en välklädd man vid namn Herbert Hoffman. Jag frågar honom vad han
tror det är som gör Berlin olikt alla andra europeiska städer.
-Pengar är inte vår drivkraft. Berlins kugghjul snurrar tack
vare vår mångfald, vår attityd och vårt engagemang.
Butiken ägs av Yasin och hans bror Kaan. För fem år sedan, när
Neukölln fortfarande gapade tomt, flyttade de hit och startade en
liten bar de döpte till Luzia. Idag är baren närmast kultförklarad
och har fått sällskap av oräkneliga efterföljare som förvandlat
området till ett nöjescentrum. Efterföljare, men inte kopior. I
dessa områden existerar inte några kedjor. För några år sedan
öppnade en Subway-restaurang i området, men den gick snabbt i
konkurs då den bojkottades av lokalborna. Där den en gång låg
driver nu en turkisk familj ett litet matställe som går
jättebra.
-Det senaste åren har man sagt att området Wedding är nästa på
tur, men det har aldrig riktigt fått genomslaget man väntat
sig, säger Herbert Hoffman. Ännu finns relativt billiga lägenheter
att finna för kreativa själar i Neukölln och Kreuzberg. Kanske blir
det Weddings tur efter det.
Thomas Dellert är en av stadens kreativa förmågor. Han flyttade
till Berlin förra året efter att växt upp i Stockholm och därefter
berikat städer som New York, Paris och London med sin konst, film
och musik. En mörk trappuppgång bestående av tio våningar täckta
från golv till tak med graffitti, klistermärken, affischer och
fotografier leder upp till hans lägenhet och studio. Jag har aldrig
sett någonting liknande. På vardagsrumsgolvet står en kista med
hans eget namn på, i sovrummet hänger en signerad version av det
sista fotot som någonsin togs på Marilyn Monroe och fåtöljen jag
slår mig ner i har han klätt in i ett glittrande silvertyg. Ju mer
jag tittar desto mer upptäcker jag. Lägenheten som utgörs av en
gammal chokladfabrik är enorm, ändå berättar han att hyran bara är
en bråkdel av vad en konstnärsstudio kostar i Paris.
-Som konstnär rör man sig i ett historiskt landskap som för mig
är fascinerande. En stad som fortfarande bär stora sår från andra
världskriget, och 12 års naziststyre, både på husfasader och i
människors inre. En stad som bitvis är som en kuliss till en
film, bitvis ful som stryk och bitvis helt betagande. Berlin har
allt det som andra städer sanerat bort. Att arbeta i Berlin är en
ständig utmaning och en unik möjlighet då de flesta andra städer
blivit alltför turistiska och allt för dyra för en skapande
konstnärs eller poets plånbok, säger Thomas Dellert.
-Staden ger mer än den tar. Det finns en spontan vänlighet och
arbetsglädje här som tappats bort i andra storstäder. I Berlin
pulserar fortfarande den äkta, okommersiella skaparglädjen,
fortsätter han.
Inga rätt eller fel
På designmarknaden Voodoo delar andra förmågor med sig av sina
talanger. En tjej vid namn Shahar Waks säljer väskor gjort av
gammalt soffläder, en annan säljer hembakade kakor och i ett hörn
har en frisör slagit upp en spegel och en snurrstol. Ingenting är
fel, men det är heller inte rätt. Det känns som att Berlinarna
strävar efter att utstråla att de skiter fullständigt i vad någon
annan tycker.
Ofta hör man att det inte finns några rätt eller fel inom konst.
Skitsnack säger jag. Om du exempelvis befinner dig i Sixtinska
Kapellet upplever jag att det finns vissa saker du bör tycka och
tänka om Michelangelos takmålning, på samma vis som att man inte
slänger ur sig vad som helst om Mona Lisa. I Berlin däremot är det
ingen som räds att skratta om "kejsaren inte har några kläder" och
konsten är fri och tillgänglig likt en utopi.
-Om du vill ta med dig konsten hem, och behålla den för dig
själv får du betala, men att dela på någonting vackert kostar
oftast ingenting i Berlin, säger Alena Kühn. Hon arbetar på
Jüdische Mädchenschule Berlin, en gammal judisk flickskola som
förra året byggdes om till ett kulturellt drömkomplex med
fotoutställningar och vackra restauranger.
Inte nog med att de flesta gallerier är gratis och att
entrépriset till museum oftast är väldigt lågt, många
konstsamlingar har också obegränsade öppettider. Här finns en mängd
utomhusutställningar, utomhusgallerier och tillfälliga mässor i
gränder och parker. Ett roligt initiativ som vackert sammanfattar
Berlins konstideal är Clockwork Gallery. Konstsamlingen består av
endast två konststycken, uppsatta på två sidor som mäter 70 x 100
centimeter, av en kubisk klocka. Klockpelaren står vid en
tunnelbanestation och klassificeras som världens minsta galleri.
Det hela är ett privat initiativ startat av två Berlinbor som kort
och gott ville förgylla gatorna med lite konst.
I Berlin finns inte bara det minsta utomhusgalleriet, utan även
det största. East Side Gallery kallas den drygt 1,3 kilometer långa
biten av Berlinmuren som fortfarande står stadigt. Konstnärer från
hela världen har fått smycka cementen med sina tolkningar av
90-talets politikskifte.
Andra delar av muren, bitar som blev liggande år 1989, låter man
med jämna mellanrum unga Berlinbor smycka med egna budskap, för att
sedan placera ut dem i staden. Konsten lever. Staden är i ständig
förändring vilket märks på allt från husfasader till blomlådor,
trappuppgångar och kafébord. Tycka vad man tycka vill om gatukonst,
men i Berlin uttrycker människor sig med färg och form, och de gör
det hellre storskaligt än småskaligt. Ibland hellre än bra, men
oftast på ett alldeles förundrande vackert vis. Politiska budskap
och varma lyckoönskningar är betydligt vanligare än de klottrade
signaturer många av oss skandinaver ser framför oss när vi tänker
på graffitti.
Hett och hemligt
Berlin älskar att överraska vilket syns inte minst på design-,
bar- och restaurangscenen. Det lilla kaféet Kaffee und Tee är ett
fikaställe om dagarna för att om nätterna förvandlas till en intim
nattklubb. Cafe Sorgenfrei är en annan favorit där du inte ska bli
förvånad om någon kommer och ber dig flytta på dig för att de vill
köpa stolen du sitter på. Här har de storblommiga små kaféborden
blivit utplacerade bland loppisfynd och antikviteter som är till
försäljning. Utsmyckningen i klädbutikerna hade lika gärna kunnat
vara konstinstallationer på ett hyllat museum och bland regnkappor
och högklackade skor är det mycket möjligt att en välkänd dj kör en
eftermiddagsspelning. När man ser till både barer och restauranger
i Berlin blir omdömet högre ju hemligare de är, desto svårare det
är att hitta dit och ju snävare klientel de har. Kockar och
bartenders har så mycket stolthet i sin verksamhet att de anser att
man ska förtjäna deras njutning.
Buck and Breck heter Berlins häftigaste bar. Utan vare sig
officiellt telefonnummer eller adress är det en smärre omöjlighet
att lista ut var den finns, eller att den finns för den
delen. Taxichauffören höjer på ögonbrynen när jag säger adressen
och stirrar än mer oförstående på mig när vi nått destinationen. Vi
står utanför en oansenlig dörr som ser ut att leda in till ett
högst ointressant galleri. I skyltfönstret visas några små
skulpturer föreställande munnar som förmedlar ett platt intryck,
det ser nästan ut som att galleriet stängt för säsongen. 20 minuter
tidigare har jag fått ringa till en telefonsvarare och uppge mitt
namn, först då fick jag reda på adressen. Kanske hörde jag fel? Är
jag verkligen på rätt plats? Jag ringer på dörrklockan och en dryg
minut senare öppnas dörren på glänt.
Innanför de ljudisolerade väggarna arbetar Berlins två bästa
bartendrars - Goncalo de Sousa Monteiro och Holger Groll. Det enda
som finns i lokalen är en stor bar och 14 stolar placerade runt
den. Varje cocktail tar mellan sju och tio minuter att göra och
efter att ha sippat på deras champagnebaserade signaturdrink, "Buck
and Breck" som baren är döpt efter, inser jag vad de menar med att
man ska förtjäna en drink av den här klassen. Det bubblar
inom mig av lika mängd förundran som champagne. Efter att ha
gjort det stora misstaget att fråga om jag får ta foton och
därefter erkänna att jag är journalist blir Holger Groll en aning
sur.
-Vi gör allt vi kan för att hålla den här baren hemlig. Vi vill
inte ha någon publicitet och det har vi klarat oss undan än så
länge. Om baren växer kommer magin att försvinna och jag och
Concalo kommer inte att mäkta med den själva. Det finns ingen annan
bartender i Berlin som håller vår klass, och vår kvalité vill vi
inte kompromissa med.
De hemliga barerna finns överallt, även om de inte motsvarar
Buck and Brecks konfidentiella nivå. Tausend är ett exempel på en
av klubbarna som blivit omåttligt populära, trots att de nås via en
bakgata och en port som snarast liknar en garageinfart.
.jpg "Mat & Dryck")
