|
|
|
sida
1 av
2
|
 |
|
| Text & foto: Veronica Linarfve |
|
Sagolikt på Görvälns slott
Guld, galenskap, granskott. Och gott om tid för eftertanke. Vi checkar in på Görvälns slott för en ”Casual Friday”.
Fredag eftermiddag. Veckan har varit full av möten, att
göra-listan är längre än vad den var i måndags. Tinnitusen susar i
öronen, axlarna stramar strax under öronsnibbarna. Hoppar in i
bilen och kör åt nordväst.
Strax utanför Stockholm i Järfälla kommun har det äkta paret
Johan och Maria Eklund skapt en oas för alla som vill inleda helgen
med en stunds andrum i natursköna omgivningar, med ett utsökt vin i
glaset och en bit god mat på tallriken.
Efter en åktur på blott fyrtio minuter (i rusningstrafik)
stänger jag av motorn och öppnar bildörren. Det första jag hör ett
bräkande får. Och fågelsång och … inget mer. Denna
fredagseftermiddag är träden stilla och luften varm.
Till skillnad från många andra slott och
herrgårdar i landet har Görvälns slott inte någon imponerande
historia. Det har anor från 1400-talet, var under 1600-talet ett
sommarresidens tillhörande Elsa Brahe och Axel Oxenstierna som
uppförde den nuvarande huvudbyggnaden och på 1960-talet hamnade det
i kommunens ägo. En blick i historieboken och nej, det verkar
faktiskt som om det aldrig har blivit någon riktig fart på det här
slottet. En tid användes till och med flyglarna som skoförråd åt
hemvärnet.
Men för snart fem år sedan inleddes ett nytt kapitel på ägorna
invid Mälaren. Maria som har ett förflutet som festfixare och äger
Hufvudsta gård fick tillsammans med sin make, tillika kompanjonen
Johan, efter en lång tids väntan komma till kommunhuset och berätta
om sina visioner.
- Va? Går det? var den enda frågan vi fick minns Johan och
skrattar.
- Vårt svar var ett otvivelaktigt ja. Det går.Vad de drömde om
var att gjuta nytt liv i slottet och skapa ett personligt hotell
där alla rum är olika, där människor kan skratta och där allt är
perfekt utan att vara stelt. Från år 2008 arrenderar de fastigheten
av Järfälla kommun.
- Vi är båda förtjusta i Palma och ville skapa en liknande
tillflykt i Sverige, en plats som vi själva skulle vilja åka till,
berättar Johan.
Hur många liter guldfärg det har gått åt för att fixa den
överdådiga, men samtidigt stilrena rokokokänslan vet inte Johan.
Han vet bara att det tog tapetseraren tre år att klä om alla stolar
och soffor och att varenda pinal som finns i slottsbyggnaderna är
handplockade av antingen honom eller Maria. "Auktioner är vår grej"
som han uttrycker det. Många tyckte att de höga ambitionerna var
galna och i vissa fall även korkade.
- Ta våra bäddmadrasser till exempel, de är i dun. Folk undrade
om vi verkligen var medvetna om vilket jobb det skulle innebära att
sköta om och fluffa upp alla dessa madrasser varje dag. Det visste
vi, men vi valde det bästa ändå.
.jpg "Mat & Dryck")
