sida 3 av 3
Text: Veronica Linarfve & Sussi Lorinder

Söderhavet – drömmen om paradiset

Dyka med hajar och delfiner, fiska svarta pärlor och bada på en privat korallstrand. Vi förklarar varför ni bör resa till andra sidan jordklotet innan ni dör.

RANGIROA - delfiner, svarta pärlor och ultimat Söderhavshäng

Livet på botten
Det är på femton meters djup det händer. Just där korallträdgården börjat slutta brant ner, tolv fensparkar efter de svartfenade revhajarnas favorittillhåll under överhänget. Först syns bara en skugga som dyker upp ur det turkosa varma djupet. Regulatorn står på 100 bar, än finns det gott om tid att stanna här nere, frågan är bara om det är lämpligt eller inte - vad är det som närmar sig? Inför dyket nämnde instruktören något om att det inte finns så många farliga hajar här, även om han hade träffat på både tigerhaj och citronhaj i dessa vatten runt Rangiroa. Men aldrig just här vid själva lagunöppningen. Här skulle det vara lugnt. I denna stund är det svårt att vara lugn.

Ju närmare skuggan kommer, desto skarpare blir konturerna. Lyckan är dubbel, det är ingen haj, det är något helt annat, något som nästan förefaller vara omöjligt att få uppleva. Två lekfulla delfiner. En av dem med en plirande blick stadigt fäst på mig. Hon gör en snurr, simmar upp och ner, vänder magen till och sträcker fram en fena som för att hälsa. Mötet med delfinhonan är så omtumlande att det är svårt att begripa att detta verkligen händer. På riktigt. Dykare kan komma nära delfiner, men oftast inte så här nära, bubblorna från regulatorerna stör för mycket. Men de här delfinerna tycks bara tycka att det är roligt. Mötet varar bara någon minut innan delfinerna försvinner ner i djupet igen, och jag fångas upp av en kraftig ström och förs bort åt ett annat håll.

Insidan av cyklopen vattenfylls. Inte för att det läcker utan för att upplevelsen är så vacker att ögonen tårfylls.

Dagen därpå står ett besök vid den blå lagunen på schemat. Ultimat Söderhavshäng. Inga farliga fiskar eller maneter eller annat att vara rädd för. Bara att kasta sig i och snorkla. Men inget besök i Franska Polynesien och i synnerhet inte på Rangiroa utan en svart pärla.

Den svarta pärlan
Enligt den Polynesiska legenden erbjöd fertilitetsguden Ono en svarta pärla till den vackra prinsessan Bora Bora som ett tecken på hans eviga kärlek. Än idag är de svarta pärlorna en romantisk gåva som ett tecken på livslång kärlek. Pinctada Margaretifera-ostronet lever naturligt i lagunerna i Franska Polynesien. I de tvåkönade ostronen frigörs ett ägg och spermier vid en viss tidpunkt och så börjar ett nytt ostron växa. Pärlfarmare samlar ihop dem och ger dem en lugn plats att växa på, som här i Rangiroas lagun.

Efter tre år är de redo för ympning. I ostronet placeras då ett sandkorn som under minst två år får växa sig till en pärla.  Av 1 000 ympade ostron blir endast 20 perfekta pärlor. Några blir bortstötta, några äts upp av havets djur, några blir missformade och randiga. Men det är världens enda ädelsten som vuxit i en levande varelse.

Tips!

På Rangiroa finns en pärlfarm där du kan se fiskarnas arbete. Här finns också en stor shop med lådor av svarta pärlor. Även om priserna är lägre här än på andra platser, är det bara de mest fulländade pärlorna som säljs i butiken varpå priserna är därefter. Vill du ändå ha ett smycke från havet, besök den gamla damen som sitter på en stol med ett litet bord utanför Kia Ora Resort. Utav de grönsvarta pärlorna som butiken valt bort gör hon halsband på beställning.

Den här artikeln publiceras i samarbete med:

Sök efter företag med: Bröllopsresor hos My WeddingPlanner

Sök efter anslutna företag!