sida 2 av 2
Text och foto: Clara Lindh Bergendorff

Ett Paris för alla

Michelinkockar överger sina stjärnor och på stadens pampigaste adress ligger ett helgalet konsthus. Nu säger vi bien vienue till Paris nya kulturdimension där finkulturen får en modern twist.

Dagens Matisse

För den som är intresserad av modern konst, med betoning på modern, är fransmannen Blek le Rat troligtvis en kär känning. Mannen, född 1952, anses vara en av världens första stora gatukonstnärer och fader till stencil-graffiti - det vill säga den typ av konst som idag regerar i reklambranschen och som syns på allt från t-shirts till tavlor. Blek le Rats kändisskap har dock först på senare år nått utanför den innersta kretsen då 80-talets Paris hade fullt sjå med att mopsa upp sig över gamla meriter istället för att se till annorlunda samtida förmågor. Kanske skrämde han sin hemstad genom sitt påstående att gator var vackrare än gallerier och att de finaste konstnärerna är de som blir sedda av så många som möjligt, inte de vars målningar blir sålda för högst summa eller hängda på det mest prestigefulla museet. Utanför staden blev han dock snabbt ett namn och genom utställningar i London via Los Angeles till New York har han nu visat sina landsmän hur man gör snygg gatukonst.

Randy Harris heter fotografen som idag ser det som sin uppgift att lyfta fram Paris alla duktiga stencilartister, liksom att dokumentera stadens fasaders förändring, väggarnas ommålning och konstens utveckling. På Parisgraffity.com dokumenterar han vad som försiggår i stadens utkant och guidar turister och lokalbor till var man just nu kan hitta den snyggaste graffittin och modernaste konsten.

- Den mest fantastiska gatukonsten hittar du i det 20:e arrondissementet, i Belleville. Det finns en gata, eller egentligen mer av en gränd, Rue Denoyez, där många konstnärer samlas för att visa upp sin fantasi och talang. Vad som gör det så häftigt är att när en målare är klar, kan en annan komma och måla över eller lägga till. Det gör att allting ständigt förändras och att gatan därför är lika spännande varje gång, hur många gånger man än har varit där, berättar Randy Harris.

Michelinkockarna överger stjärnor

"Demokratiseringen" och tillgängliggörandet av stadens kultur innefattar inte minst Paris kök. De senaste åren har en hel drös Michelinkockar öppnat upp mindre bistros med modernare karaktär och lägre priser. Vissa har helt övergett sina stjärnprydda jobb, andra arbetar nu dubbelt. Alain Senderens var den första kock i världen att säga upp sig från ett jobb som kock över trestjärniga grytor, vilket han gjorde efter att ha innehavt dessa stjärnor i 28 år. Andra likartade branschkollegor som nu blivit lokala mathjältar är Yves Camdebordes med gastrobistron Le Comptoir du Relais och Christian Constant med bistron Café Constant. Men den djärvaste av dem alla kanske ändå är Jean-François Piège, mannen som lämnade sitt tvåstjärniga kök för att driva en intim, ombonad, lite indiskt inspirerad restaurang med bara 20 stolar och rätter som pizza på menyn.

Parisbesökaren som vill njuta av god fransk mat är inte längre hänvisad till adresser där man måste tömma båda fickorna för att betala notan, och ingen kommer heller att klaga om hen skulle vilja vila en armbåge på bordet. På Pièges nya restaurang Thoumieux pratar folk högt, de vita dukarna lyser med sin frånvaro och över restaurangen namn står ett snirkligt "Café".  Den forna Michelinkockens huvudrätter kostar runt 200 svenska kronor.

En kompletterande fusion

Så vad gör man? Missa inte Arrondissementen längs Seine och följ gärna Amelies fotspår upp för trappan till Sacré-Cœur, men nu behöver inte besökare känna att Paris storhet slutar här. 2013 fortsätter Parisporträttet att kompletteras, målas om och därmed finna en ny publik.