sida 3 av 3
Text: Sofia Lundqvist

Dublin: En intim liten storstad

Tack vare dess atmosfär, historia, gastronomi, shopping, vibrerande nattliv och inte minst närhet ligger Irlands huvudstad i topp som en av Europas bästa weekenddestinationer för oss svenskar. Dublin är en liten stad med ett stort hjärta, redo att hälsa dig välkommen.

Föränderliga nätter

Medan hon berättar ringar jag lydigt in det som låter mest intressanta på min nyfunna bästis - kartan. För även om Dublin är en oerhört lättorienterad stad och trots att i princip allt ligger på promenadavstånd är en restaurang- och pubkarta väl värd sitt ringa pris. Ibland kan du till och med få en gratis på turistkontoren och den hjälper dig att hitta de där undangömda guldkornen på bakgator och i gränder.

- När folk går ut i Dublin går de gärna lite från stil till stil. Det är vanligt att man till exempel börjar på den lokala sunkpuben för att sedan gå till ett flott ställe och vice versa, fortsätter Áine och tar en klunk kaffe.

För att kort och gott klargöra för utelivskulturen i Dublin kan man alltså säga att det inte är garanterat att du stöter på Dublins svar på Stureplansdonnan på de flotta ställena och det är därmed inte heller sagt att Söderkisarna håller sig på sin kant vid indiepopklubbarna. Dublin är som tidigare nämnt en stad fylld av variationer. Anrika gamla ölhak blandas med exklusiva krogar, ibland i samma kvarter och det kan kännas som ljusår från de moderna designbarerna till de familjeägda pubarna där det verkar som att det inte gått en minut sedan herr Gunniess startade sitt välaktade bryggeri.

Säkert är dock att alla typer av människor umgås i en härlig mix, att du alltid är välkommen och att du inte behöver lägga ohemula timmar på att fundera vad du ska ha på dig. Du kommer att passa in oavsett om du bär de vassaste stillettklackarna världen skådat eller ett par smutsiga Conversedojor.

Förr var Dublin däremot strikt uppdelad i två läger, det norra och det södra, med River Liffey emellan. På den södra sidan bodde societeten, emedan arbetarklassen och underklassen uppehöll sig på den norra. Denna gräns har suddats ut och exempelvis Temple Bar, ett av de mest snabbväxande klubbområdena, ligger på den södra sidan. Temple Bar har emellertid, i likhet med La Latina i Madrid eller Trastevere i Rom, fortfarande kvar en bit av den bohemiska atmosfären. Detta är en följd av att 60-talets låga lägenhetshyror lockade hit många konstnärssjälar. Läget gör dock att många turister redan har hunnit upptäcka Temple Bar och lite av den autentiska tjusningen har därmed gått förlorad. Vill du festa in på småtimmarna ska du därför kanske istället bege dig till Hardcourt Street där det finns många bra klubbar som lokalborna själva går till.

Guinness, Guinness och åter Guinness

Men för att veta vad man talar om måste man ju pröva och jag beger mig därför till den kanske mest berömda puben i Temple Bar, områdets namne. Efter att ha blivit varse om att trafikljusen för gångtrafikanter i Dublin har tre lägen - ett grönt, ett gult och ett rött - anländer jag och kliver in på puben Temple Bar.

Det är trångt, svettigt och högljutt och det är också här jag stöter på en av helgens Guinnessupplevelser. På den lilla scenen sitter nu två irländska trubadurer, men tidigare under dagen har en man på samma scen spelat gitarr i hela 114 timmar i streck och lyckats slå ett gammalt Guinnessrekord. När vi ställer oss i baren för att beställa höjer bartendern volymen på plasmateven, som mot den gamla interiören för övrigt ser ut att vara från en annan värld, och ett inslag om saken rullas upp i nyhetssändningen.

När jag väl fått beställa får jag armbåga mig för att komma fram till den trivsamma innerträdgården och i samma sekund som min kollega lite på skoj undrar om folk kommer hit för att ragga uppenbarar sig en ung, välkammad herre från Limerick.

- Jag besöker Dublin ganska ofta och det här är en trevlig bar om man vill träffa andra turister. Dublinborna håller sig dock borta.

Med både denna bekräftelse och ett kvitto i handen som säger att ölen är dyrare än på puben intill känner jag mig säker på mitt konstaterande om att detta är en riktig turistfälla. Kvällen bjöd därefter i sann Dublinanda på både sofistikerade hotellbarer, klubbar som aldrig tycktes falla i sömn och några pubar fyllda av tveksamma typer. När dansnervens kliande lagt sig, när gommen fått nog av Guinness och sömnbehovet gjort sig uppenbart korsar jag gatan på vägen hem. I samma veva håller jag halvt som halvt på att bli påkörd. Det kan tyckas självklart, men det tåls att komma ihåg det här med vänstertrafik.

Morgonen därpå sitter jag och försöker smälta stadsintrycken på flygplatsen med en lokal dagstidning i handen. Då går det plötsligt upp för mig varför jag har sett så många människor i rödvitrandiga tröjor och konstiga glasögon under helgen. Ett Guinniessrekord så klart. "Where's Wally?" känns som en dum fråga när över 3 500 gladlynta Wallyimitatörer intar en stad.

Den här artikeln publiceras i samarbete med:

Sök efter företag med: Bröllopsresor hos My WeddingPlanner

Sök efter anslutna företag!