|
|
sida
1 av
3
|
|
|
Text: Sofia Lundqvist |
|
Dublin: En intim liten storstad
Tack vare dess atmosfär, historia, gastronomi, shopping, vibrerande nattliv och inte minst närhet ligger Irlands huvudstad i topp som en av Europas bästa weekenddestinationer för oss svenskar. Dublin är en liten stad med ett stort hjärta, redo att hälsa dig välkommen.
När jag kliver av planet möts jag av ett mulet Dublin. Duggandet
är föga förvånande för mig som nästan nitiskt kollat
väderleksrapporterna veckan innan avresa. "Regn hela helgen".
Dessutom har jag ju hört att det alltid skvalar och att Dublin i
stort är en industriellt präglad plats i grå toner. Det jag inte
vet då är att Irlands huvudstad kommer att bjuda på en solig,
händelserik cityweekend, otroligt välkomnande människor, ett
ljuvligt matutbud och massor av Guinness - både i form av ölet och
i världsrekordsförsök.
- Jag känner redan att jag kommer att vilja åka tillbaka,
singlar min kollega ur sig precis när vi ätit vår första måltid på
irländsk mark.
Då har vi varit i Dublin i mindre än fyra timmar. Men det var så
det kändes. Känns. Alla vi på den korta tiden hade mött var så
förbannat och genuint trevliga. Den mycket pratglada taxichaffisen
exempelvis. Han beklagade att han hade kört fel, men kompenserade
det genom att bjuda på choklad och agera lokal guide i säkert en
halvtimme, en mycket bra sådan förstod jag senare.
Om man får vara en aning generaliserade om Göteborg och dess
trevliga invånare skulle man kunna säga att Dublin är Irlands svar
på Sveriges Västkustspärla. De oerhört välkomnande lokalborna ger
Dublin det där extra skimret, men staden glänser nuförtiden även på
andra plan. För att nämna något når gastronomin nya höjder. Att
irländarna tar tillvara på sina fantastiska resurser - havets
skatter och saftiga köttstycken - kommer inte som någon
överraskning, men på senare dagar görs det därtill med finness och
sinne för samtid. På restaurangen Rustic Stone tillagar du din egen
mat på varma lavastenar, medan du på Pig's Ear äter snyggt
komponerade och välsmakande rätter i en humoristisk miljö i
sällskap av otaliga små grisprydnader i var vrå. Och det är bara
två av många exempel på den nyetablerade och skarpsinniga
restaurangscenen.
Mat, musik och MGM
Några av Irlands största exportvaror är just de inom
matindustrin. Det oförstörda vattnet kring Irlands 7 500 meter
långa kustremsa ger upphov till exceptionella råvaror och faktum är
att landet är en av de europaledande nationerna vad gäller
försäljning av den delikata bruna krabban, rosa räkor, kupade
ostron, hummer och snäckor. Lyckligtvis är irländarna, i enlighet
med deras gästfrihetsrika rykte, duktiga på att dela med sig och
exporterar hela 50 procent av sin fångst till oss andra européer.
Om du exempelvis har ätit snäckor i Frankrike kan du vara sånär som
på säker att de fångats i irländskt vatten.
Men Irland och Dublin är inte bara kända för sin minst sagt
ljuvliga mat och atmosfär, utan även för sina kreativa förmågor.
Skaparandan har alltid funnits i staden och långt innan chick
lit-drottningen Marian Keyes slog igenom kunde Dublin stoltsera med
inte mindre än tre Nobelpristagare i litteratur. Och det går tyvärr
inte att bortse från att bandet U2 faktiskt härstammade från
Dublin. Jag brukar ofta hävda att det är världens mest överskattade
rockband och jag kan meddela att få av mina åsikter upprör så
mycket som just denna. Bono, David Howells, sedermera känd som "The
Edge", och de andra grabbarna har sedan det bar av i slutet på
70-talet minst sagt tagit världen med storm. För en U2-motståndare
som jag ter det sig besynnerligt.
- Bono kunde inte spela gitarr och han var inte mycket till
sångare men han hade "det". En scennärvaro och utstrålning som man
visste skulle räcka hela vägen, berättar fotografen Patrick
Brocklebank som följt U2 ändå från starten och vars verk under
sommaren synts på The Little Museum of Dublin i utställningen U2:
1978-1981.
Tyvärr blev det inte en lika storartad framgångssaga för Bono
och The Edge när de försökte ta hotellindustrin med samma storm.
The Clarence, hotellet signerat de två på Wellington Quay, lever
inte upp till epitetet "världshotell" på samma sätt som U2 lever
upp till "världsband". Det är visserligen simpelt och elegant, men
det slutar där. Och det skulle vara en lögn att säga annat än att
The Clarence guldålder fick ett abrupt slut redan vid
millenniumskiftet.
Vidare har Dublin även utskeppat celebriteter av den animaliska
typen. Irland kallas "Den gröna ön" och det vore därmed närmast en
synd att besöka huvudstaden utan att ha gjort en visit till dess
stora grönområde. Phoenix Park är Europas absolut största stadspark
och den är faktiskt mer än två gånger så stor som New Yorks
motsvarighet Central Park. Här finner du Irlands presidentresidens,
enorma cricket- och polobanor, Ashtown Castle, världens största
obelisk Wellington Monument och inte minst det gigantiska Dublin
Zoo. Djurparken fick sina första lejon så tidigt som 1855 och
Dublinborna prisade dem. När livsmedelsförsörjningen sedan
minskande dramatiskt i staden till följd av Påskupproret 1916 fick
många andra arter i djurparken sätta livet till för att lejonen
skulle kunna mättas. Det kanske var tur. Filmproduktionsbolaget MGM
kan åtminstone vara tacksamma eftersom det innebar att deras logo
snart kunde få ett nytt ansikte när den tussiga lejonungen Cairbre
föddes 1927 och senare alltså blev en världskändis utan dess
like.