sida 3 av 3
Text: Clara Lindh Bergendorff Foto: City of Chicago

Chicago gör revansch

USA:s tredje största stad är en perfekt blandning mellan sött och salt, vackert och tufft, bad och stad. Al Capones gangsterstad har kryddats med höghusens och affärsmännens strikta linjer och resultatet har blivit en metropol som minner om både New York och Paris, på sitt eget stolta vis. Här reflekteras solen i glammiga skyskrapor och spegelblankt, turkost vatten.

För att komma åt stadens lilla Södermalm hoppar du istället på tunnelbanans blå linje till Wicker Park. Platsens coola kaféer, sköna kaffebarer och avslappnade klädbutiker utgör helgnöje för många av lokalborna och hemmaplan för Chicagos hipsters. När jag stiger av tunnelbanan, eller "the l" som den kallas här, kommer jag ut på en gata som andas Europa på ett "Hej, jag bär min tröja ut och in-vis" där varannan snubbe lika gärna hade kunnat vara en söderkis. Det har tagit mig 20 minuter att åka hit, men atmosfären är så olik den jag upplevt i stadskärnan att det känns som att jag befinner mig i en helt annan stad. Hit åker du för att shoppa vintageplagg, knipa ett par John Fluevog-skor eller för att hänga på kaffebaren Wormhole Coffee som har en stor bil placerad innanför dörren.

"Rich and Famous"

Chicago är en av de fem städer i världen med högst bruttonationalprodukt per invånare. Staden har alltid haft mycket pengar i omlopp men sedlarna som under 20-talet besatts av Al Capones vänner i hatt har dock bytt händer till dagens Channelklädda affärsfolk, via lortiga jordbrukare. Pengarna har varit en anledning till de system som gett staden smeknamnet "The City that Works" men också till att stadsplaneringen blivit så vacker. Offentliga platser och parker har tillägnats extra omtanke och fått en utformning som utstrålar att Chicago inte sparar på krutet.

Inte heller när det gäller restauranger eller upplevelser är Chicago en stad som snålar. Glitter och glamour står som ledord för såväl takbarer och klubbar som stadens teaterdistrikt och i sann USA-anda vill man vara störst bäst och vackrast. Här finns USAs högsta byggnad Willis Tower med världens snabbaste hiss, här tampas man med Broadway om de största teateruppsättningarna och paljetter verkar aldrig gå ur modet. Kaféerna bråkar om att sälja de största munkarna, hotellen om att ha den högst belägna takpoolen eller att slå världsrekord som "världens längsta eldstad" i lobbyn och stadens primadonnor verkar föra ett eget krig över vem som bär de högsta klackarna. Stadens allra intensivaste och trevligaste uppgörelse är däremot den man möter en tidig morgon på promenad genom centrum; vilken främling som kan klämma ur sig den allra käckaste och hurtigaste morgonhälsningen.

Medan jag äter upp min dessert på en av stadens häftiga takrestauranger påminner Chicago mig om att livet är en fest. Varje sommarkväll klockan 20.00 smäller man av ett fyrverkeri som gör himlen över stadens nöjescentrum Navy Pier regnbågsfärgad. Jag ler lite för mig själv när jag inser att brownien jag äter, pariserhjulet jag har utsikt över och skyskrapan jag sitter i alla är uppfinningar som kommit till i den här staden. Kanske reagerade du på pariserhjulet och tänkte "borde inte det vara från Frankrike?". Svaret är nej, det skapades här av en man som hette Ferris och troligtvis misstogs Ferris wheel för Paris wheel när det blev känt i Sverige. Här föds i alla fall bra människor och bra människor föder bra idéer - Oprah Winfrey och Barack Obama är två av modern tids Chicagotänkare.

Gangstercharm

Vill du fly nästan ett århundrade bakåt i tiden till bluesens, förbudstidens och Al Capones Chicago behöver du bara promenera söderut, en halvtimme från den magnifika milen. Här ligger området Printer's Row som av någon anledning inte blivit upprustat till det felfria och bildperfekta samhälle som resten av Chicago blivit. Här har stadens gamla tryckerier, svartklubbar och gangstertillhåll fått behålla sina flagnande fasader men invändigt rustats upp till sköna kaféer och barer. Tar du tunnelbanan till den gamla stationen Dearborn Station har du nära till diverse "hål i väggen-barer" samt den kultförklarade platsen där Chess Records, skivbolaget som genom namn såsom Muddy Waters och senare Chuck Berry satte Chicago på notstället.

Förbudstiden fick svartbarer att blomstra som maskrosor, men slog hårt på amerikanskt ölmakeri. De flesta av de mindre bryggerierna fick klappa ihop för gott och därför förknippar många numera amerikansk öl med blaskigt och sjaskigt Budweiser. Chicago utgör idag ett av undantagen med mikrobryggerier som är både många och charmiga, och såväl lokalbor som amerikaner i allmänhet är extra stolta över regionens produkt. En del öl har letat sig in på svenska systembolaget, men för att göra en rättvis bedömning av regionens karaktär slår jag mig ner på Goose Island som är både bryggeri och restaurang. Tyvärr kan jag inte säga att min analys blev helt opartisk då musiken var farligt medryckande och ölen fick konkurrera om mina smaklökars fulla uppmärksamhet med en gedigen portion macaroni and cheese. Som grädden på moset tycker min bargranne dessutom att jag bör pröva en "beer float" och drämmer ner en skopa vaniljglass i min öl. Efter vidare diskussion med min nyfunna vän konstaterar jag att jag inte bara har en drös Chicagobryggt öl kvar att pröva utan också en hel del Chicagoupplevelser att bita tag i, takbarer att besöka, parker att utforska och museum att imponeras av. Varför har jag inte upptäckt The Second City tidigare? Kanske just för att staden, som smeknamnet antyder, har varit den ständiga tvåan i skuggan av New York. Det är dags för Chicago att göra revansch och visa världen att det här är en stad som inte bör underskattas, och för oss att inse att lillebror inte är så liten längre. För mig är det en stad att komma tillbaka till.

Den här artikeln publiceras i samarbete med:

Sök efter företag med: Bröllopsresor hos My WeddingPlanner

Sök efter anslutna företag!