|
|
 |
sida 3 av
3
|
|
|
| Text och foto: Clara Lindh Bergendorff |
|
KONTRASTFULLA JAPAN
Följ med på en resa till sushins, körsbärsblommornas, karaokens, templens, skyskrapornas, morgondagens och de traditionella riternas land. Med världens snabbaste tåg smakar vi bland annat på Kyoto där man åker taxi för halva priset om man bär kimono, Tokyo där till och med reklamskyltarna kan prata och Hiroshima där man fortfarande kämpar för fred.
-Osaka kommer alltid i skuggan av andra storstäder. Staden är
lite av Japans ekonomiska huvudstad och har en aning bullrig och
tråkig stämpel. Den är heller inte lika lättnavigerad, men är väl
värd ett besök då stora ansträngningar görs för att modernisera
staden, tillägger Japanexperten Åke Nordgren.
Historiska Hiroshima
Med världens snabbaste tåg tar jag mig därifrån till Hiroshima.
Solen lyser när jag kommer ut från tågstationen och vandrar bort
mot Bell of Peace. Medan jag sätter klockan, fredsymbolen, i
ringning med en önskan om världsfred fnyser jag åt ödets ironi. Det
var soligt och klart väder, likt dagens, som avgjorde Hiroshimas
öde 1945. Atombomben hade flera möjliga mål och om det hade varit
dimma över staden hade USA valt en av de andra städerna.
Platsen där bomben föll utgör idag ett viktigt centrum för fred.
Runt Hiroshima Peace Memorial Museum trängs diverse minnesplatser
och monument. Här har arkitekten Kenzo designat Flame of Peace vars
flamma inte kommer slockna förrän den dag då jordens sista
atomvapen förstörts. Varje år den 6:e augusti samlas
världspolitiker på platsen för att åskådliggöra den gemensamma
strävan mot fred.
Efter en känslosam förmiddag beger jag mig till den nya
stadskärnan för lunch. Jag ska givetvis pröva Hiroshima pancake -
stadens specialitet. Liknande pannkakor finns i flera städer, men
Hiroshimas variant är den mest uppmärksammade. På den lilla
restaurangen Fumie Onoue är temperaturen säkert 35 grader och det
osar så mycket att jag tror att jag ska bli hög på pannkakssmet.
Bakom stekbord och stekos skymtas 83-åriga Fumi-Chan, ägarinna av
restaurangen. Hon skrattar och berättar högljutt om sina 50 år som
världens bästa pannkakskock och pekar sedan stolt på sina anställda
och påstår att de alla är hennes släktingar. Fumi-Chan är ungefär
hälften så lång som övriga i köket och jag undrar för mig själv hur
hon kunde få så långa avkommor. Hon kanske har krympt med
åldern?
Pannkakorna är så långt ifrån svenska plättar man kan komma.
Först steker man själva pannkakan. Sedan vänder man denna i ägg på
stekbordet. Därefter adderar man hejvilt groddar, nudlar, sallad,
lite kyckling, möjligtvis lite bacon, sojasås och några nypor för
mig oidentifierbara kryddor. När det hela fått fin färg upprepar
man själva pannkaksbiten och lägger ihop plätt plus plätt med
grönsaker och kött emellan. Alltihop slängs ihop framför
ögonen på dig och du får det serverat direkt på stekbordet.
-Man kan äta Hiroshima pancake i andra städer också. Men det
smakar aldrig lika bra som i Hiroshima! hojtar Fumi-Chan medan hon
kastar nudlar åt höger och vänster.
Sagolandet Miyajima
Full av intryck från Japans storstäder längtar jag efter ett
smakprov av landets landsbygd. För att se något helt nytt åker jag
ut till den lilla ön Miyajima. I hamnen spelar högtalare en
konstant melodi som minner om en speldosa från min barndom.
Miyajima i sig självt påminner om sagostaden som bebodde samma
speldosa. Här går tama renar som älskar att bli klappade och den
första vyn som möter mig är ett tempel som ser ut att flyta på
vattnet. Miyajima är en japansk idyll och omåttligt populärt
som turistmål för japanerna själva under sommartid. Lite som Japans
svar på Båstad.
Jag checkar in på ett ryokan som är ett japanskt traditionellt
gästhus. Än en gång gör jag skomisstaget. "De hade ju inte ens
stråmatta" muttrar jag för mig själv när jag blivit tillrättavisad
om att man ska ta av sig skorna på ett ryokan. Den här typen av
boende är perfekt för dig som vill få en smak för det japanska
livet då det på många vis påminner om att bo hemma hos en familj.
Ditt rum är ofta stort men sparsamt möblerat. I själva verket
består möblerna oftast av enbart ett lågt bord, i lagom höjd för
att du ska kunna sitta på golvet runt det, och en speciell typ av
madrass på golvet istället för säng.
Efter två minuter i mitt rum hör jag hur en nyckel vrids om i
låset och en fullkomlig främling till man stiger in genom dörren.
Vi tittar lika oförstående på varandra. Mannen är också turist och
efter en del funderande och höjda ögonbryn lyckas vi klura ut att
det förekommer att alla nycklar passar i alla lås på ett ryokan,
och att någon av oss gått in i fel rum.
Med tankar kring hur märkligt det är med universella rumsnycklar
traskar jag ner i husets onsen. En onsen är en pool med vatten från
en varmkälla och kan innebära såväl det egentliga vattenhålet som
en inomhusbassäng som hämtat vatten därifrån. En fet japansk dam
pekar på min bikini.
-Man badar naken här, säger hon.
Efter tjugo minuter är jag svimfärdig. Temperaturen är hetare än
den i någon bubbelpool jag tidigare vistats i och trots att jag
hört att det ska vara hälsosamt misstänker jag att det snarare kan
leda till en för tidig död. Jag stapplar ut i omklädningsrummet och
tar på mig min yukata, en typ av enkel kimono, eftersom man på
traditionella japanska gästhus går runt på egendomen klädd på så
vis. Jag är mosig i ansiktet och bokstavligt talat halvnaken då
yukatan hela tiden glider isär på grund av min okunskap att knyta
den på rätt sätt.
Jag vrider om nyckeln i mitt lås och stegar in i rummet. Som
inte är mitt rum. Än en gång har jag gått fel. På golvet sitter en
japansk man och dricker grönt te. Han verkar inte ha någonting emot
att ha fått sällskap av en tomatfärgad, halvnaken dam.
Vid middagstid får jag än en gång smaka på japansk punktlighet.
Alla gäster ska äta klockan sju, prick, alla är klädda i yukata och
tofflor och alla äter samma meny. Tillfälligheten att det är söndag
för tankarna till en släktmiddag med hela klanen iförd samma
strass. Middagen är underbar och består av säkert 20 olika små
rätter, tillagade med så mycket kärlek att misosoppan biter tag i
hjärtat på mig och att de friterade räkorna får mig att vilja byta
nationalitet. Eller åtminstone gifta mig med en japansk kock.
Dessutom har jag vid det här laget lärt mig att behärska pinnarna
och insett att möjligheten att ha en hand fri under hela middagen
är en stor fördel. Alla samtal blir så mycket härligare och
livligare när man plötsligt kan gestikulera samtidigt som man
äter.
Ett land att längta tillbaka till
Några dagar senare sitter jag på ett plan tillbaka till Sverige.
Jag är lycklig, men långt ifrån mättad. Troligtvis tar det en hel
livstid att lära känna hela Japan.
- Jag måste åka hit runt fyra gånger varje år för att känna att
jag lever, säger Japanexperten Åke Nordgren, och jag förstår vad
han menar.
I mitt bagage ligger ett par nyinköpta shorts i ljuvt rosa som
minner om Shibuyas ideal. Där ligger en handskriven lapp från
pannkaks-Fumi-Chan. Där ligger ett par högklackade skor med så
kaxig klack att "the bad guys" i Osaka skulle bli gröna av avund
och där ligger en liten turamulett från Kyotos tempel. Inne på den
lilla flygplanstoaletten kommer jag på mig själv med att gnola på
en japansk pojkbandsmelodi och med att bli besviken på att
toalettstolen inte har någon värme i baken. När brickan med
flygplansmat anländer ratar jag med ett flin på läpparna
plastbesticken för att äta med pinnarna. You can get the person out
of Japan. But you can't get Japan out of the person.
TIPS!
Lär dig några användbara ord på Japanska -
Eller skaffa dig ett peklexikon. Ibland kan det vara rent av
omöjligt att ta sig fram på engelska.
Skaffa Japan Rail Pass - Kortet låter dig åka
mer eller mindre obegränsat med tåg under en vecka. Passet kostar i
runda slängar 2 500 kronor och inkluderar resor med Shinkansen
- världens snabbaste tåg. Det är tusen gånger smidigare, och
faktiskt snabbare än att flyga med allt vad det innebär.
Växla inte för mycket pengar - Du klarar dig
för det mest med kort. Ekonomin är en aning ostabil för tillfället
och valutan rör sig upp och ner med tvära kast.
Smaka, smaka, smaka - Yatsuhashi (sötsaker
gjorda av ris fyllda med grönt te, sylt eller choklad) och Shabu
Shabu (Japans svar på fondue) är bara två av de japanska
specialiteter som får smaklökarna att göra kullerbyttor.
Gå på suhi-train restaurang - Att sätta sig
runt en bardisk och plocka läckerheter som åker förbi är både
billigt och smidigt i Japan. Det är dessutom ett utmärkt sätt att
våga prova konstigheter som inte finns i Sverige.
Samla stämplar - Utanför många sevärdheter och
historiska platser finns små stationer där man kan stämpla sina
vykort eller semesterminnen med motiv från platsen. Det är populärt
bland barn i Japan men även kul för oss utländska turister.
Karaokebar, spelhall och tehus - platser du
troligtvis aldrig skulle besöka annars, men som är perfekta ställen
att uppleva Japans kontraster.
Den här artikeln publiceras i samarbete
med:
.jpg "Mat & Dryck")
