|
|
|
| Av Argot Murelius Foto César del rio |
|
Peru
- Äventyr, kultur och kulinariska höjder!
Visst, det känns långväga att planera en bröllopsresa mitt i en pandemi, men snart kommer Covid bara vara ett suddigt minne. Så dröm långväga drömmar redan nu. I Peru kan ni fira tvåsamheten med kulinariska äventyr och kulturarv i världsklass. Vispa ihop ett par pisco sours, smutta på landets skummiga, citrusbjärta drink, vi lovar, den smakar smekmånad.
Söder om ekvatorn och Colombia, norr om Chile, väster om
Bolivia. Peru är långt från Perstorp. Landets nationalklenod Machu
Picchu ligger ett kondor-kast från Cusco, även kallad "världens
navel". Långt från Piteå och Partille också. Soltemplet, ceviche,
lamor och vikunjor. Fyratusen sorters potatis, Inka civilisationen
samt sångerskan Yma Sumac, den exotiska divan med den djupa rösten
- fem oktaver sas det. Peru är ett under av kulturarv, det är även
Latinamerikas kulinariska nav.
Tåget från Ollantaytambo går till Aguas Calientes, sista
anhalten innan Machu Picchu där lokalbefolkningen säljer hantverk
och souvenirer. Härifrån kan ni endera vandra eller ta bussen till
den mäktiga sevärdheten. Foto Gustavo
Vivanco.
Starta er eskapad i Lima, en kaotisk storstad vid Stilla Havets
kant, hyllad för sin innovativa gastronomi. Dra på resårbrallorna
och bit av en tugga matkultur. Perus biologiska mångfald är en av
världens rikaste vilket självklart speglar sig i den
kalejdoskopiska inhemska kokkonsten, landet har även varit en
magnet för invandrare som kryddat lokala recept med hemlandstoner.
Nikkeiköket lutar sig mot subtila japanska tendenser och får stuns
av peruansk hetta, Chifa är en kinesisk-peruansk uppfinning spetsad
med bl.a. ingefära och soja. Idag har ett antal kreativa
venezolaner också smugit sig in på stadens krogscen. Lägg därtill
stjärnkockarna som förnyar den traditionella husmanskosten och ni
förstår raskt varför ni bör ägna några dagar åt att äta er genom
huvudstaden. Limeños, som limaborna kallar sig själva, erkänner
villigt att de är besatta av mat.
Morays terrasserade inkalämning vid Heliga dalen. Inkafolket
använde detta under av ingenjörskonst för jordbruksexperiment,
varje terrass har ett eget mikroklimat. Foto Gustavo
Vivanco.
Vindsvepta alpackor väntar på besök. Somliga av dem är
närmast kelsjuka. Foto Gustavo Vivanco
Central, en av världens bästa krogar ligger i lummiga stadsdelen
Barranco, i ett f.d. kulturcenter med en prunkande trädgård.
Krögaren Virgilio Martínez firar Perus biodiversitet på ett
synnerligen nydanande vis. Hans avsmakningsmeny presenteras på en
pappersrundel, 16 rätter som snirklar sig i en spiral av
fantasieggande ingredienser; vilda, odlade, ovanliga. Vissa från
vasskanten, andra från Anderna och kanske från guldkruset vid
regnbågens slut. Potatisen är hämtad hos en rotsaksalkemist,
desserten innehåller ätbar lera. Varje rätt en mini-tablå av ett
endaste ekosystem, på en endaste altitud, från 25 meter under
havsytan till 4 500 meter över densamma. En måltid på Central är en
kryssning genom hela Peru. Tillsammans med makan Pía León och
systern Malena Martínez driver han Mater Iniciativa, ett
forskningscenter och en NGO som (bl.a.) ämnar kartlägga landets
alla ingredienser och deras ursprung. Ambitiösare än
panflöjtsspelarna i tunnelbanan. Initiativet präglar Centrals
själ, liksom det formar de kulinariska filosofierna på Pias krog
Kjolle, en trappa upp i samma smäckert moderna byggnad samt på MIL,
trions satellitrestaurang i Moray, Cusco, bland Heliga dalens
snötäckta alptoppar, där Maters sanna ande bor granne med Apuerna,
inkafolkets mytologiska bergsgudar. Ja, ni gissar rätt, detta är er
nästa anhalt. Luften är tunn här uppe på 3 500 meters höjd över
havet, ni kommer kippa efter andan likt nyfångad pejerrey, fisken
som ofta används i nationalrätten ceviche. Lungorna känns alltid
två storlekar för små tills kroppen vänjer sig.
Från Cuscos flygplats sicksackar bilfärden
förbi plottriga småbyar med idel fascinerande vardagstablåer;
kvinnor i stolta hattar, vida kjolar och vackert missmatchade
tröjor virkar medan de vandrar, de bär antigen små barn eller stora
paket på ryggen; luggslitna alpackor nafsar dammigt gräs vid
vägkanten; en klunga ungar sparkar fotboll mot en betongvägg med
skevt handmålad läskreklam; tre gubbar mekar med vassa verktyg, de
har öppna sandaler på fötterna; en kyrkdörr står på glänt, som om
Gud längtade efter besök. I Urubamba har regionens farmare dukat
upp sina skördar i en kakafonisk fiesta av färger och dofter.
Färden fortsätter genom en dalgång och över ett grönt lapptäcke av
fält till vägs ände där MIL smälter in i landskapet vid Morays
märkliga, terrasserade inkalämning. Denna amfiteater-liknande ruin
är höljd i mystik, det sägs att urbefolkningen byggde den för
jordbruksexperiment, för att odla grödor på olika höjder.
Temperaturskillnaden mellan toppen och botten är närmare 20
grader, varje terrass ett eget mikroklimat. MIL är inte bara en
restaurang, det är Maters HQ, ett ställe där gastronomi möter
antropologi i en arkitektonisk underdrift av lersten, designad för
anonymitet, med en innergård omringad av kök, matsal, destilleri
och ett Wonka-artat kakao labb. Innan ni sätter er ner för att
njuta en lunch av hyperlokala råvaror bör ni ta en guidad rundtur
och bekanta er mer med nejdens botaniska rikedom. Mater samarbetar
med två små grannsamhällen, Mullak'as Misminay och Kacllaraccay.
Byborna tillhandahåller visdom om växter och traditionella
jordbruksmetoder, Mater upplåter sin mark till dem, tillsammans
odlar de potatis, quinoa m.m. och delar avkastningen, parallellt
får invånarna hjälp med att utveckla mer varierade skördar för att
säkra inkomsterna. När kvällsbrisen jagar bor dagens sista ljus
strör Apuerna stjärnor över ett kejserligt blått himlavalv. Mörkret
lägger sig kvickt, i Anderna är natthimlen ett rafflande tumult av
konstellationer. Skyn vägrar bli helsvart. Moder Jords egen
psykedelia banar väg för ytterligare en gyllengul otta, solen
tinar krispig morgonluft och strör älvglans över landskapet. Det
är kondorens timme, fågeln som inspirerat den där ökända
panflöjtsslagdängan. Har ni tur visar den mäktiga gamen upp sig och
sprider sina tremetersvingar mot den indigoblå evigheten så att
alla sinnen galopperar i en reseupplevelsernas totalextas.
Machu Picchu, ett bucket list-måste och ett av världens sju
underverk. Luften är tunn här uppe, sportdrycker och mate té
hjälper mot höjdsjukan.
Lunchpaus för damerna som växtfärgar alpackagarn.
Eukalyptusblad ger en dovt grå-lavendel ton, svarta majskolvar
färgar garnet intensivt lila.
Nästa stopp: Ollantaytambo, staden som varit
bebodd sedan 1200-talet, enda stället i Peru där spanska armén led
nederlag (tills de återvände med fler trupper) är än idag ett
strålande exempel på inkakulturens arkitektur. Här börjar och
slutar alla resor mot Machu Picchu, ett av världens sju underverk,
ikonen och Unesco världsarvet som knappast behöver någon längre
introduktion. Men skynda långsamt, bli kvar här en stund innan ni
hoppar på det blågula tåget till citadellet bland molnen. Det finns
guldkorn att upptäcka när Ollantaytambo töms på turister, det är
dessutom en trivsam plats för vidare upptäcktsfärder i Heliga
dalen.
En färggrann gränd i Limas Barranco distrikt, huvudstaden är
en fiesta av kulörta fasader.
Stök-stojiga marknaden i Urubamba. Hit kommer regionens
farmare varje onsdag för att sälja sina skördar.
På tågperrongen kommer ni finna hotellet El
Albergue Ollantaytambo. Här måste ni slinka in på en kall öl, eller
ännu hellre, en hutt matacuy, yla-mot-månen-juice som enligt
namnet dödar marsvin. Ägaren, Joaquin Randall är ett orakat orakel
vars amerikanska föräldrar hittade hit på 70-talet, pappa var
författare, mamma är konstnär, de hyrde det förfallna hotellet för
att dryga ut inkomsterna, 15 år senare köpte de egendomen och
putsade upp den. Ovanför hotellet, bortom en grönsaksodling och
familjens lamadjur har Joaquin ett litet destilleri där han bränner
sprit med utsikt över än fler inkaruiner. Distilleria Andinas
matacuy är spetsad med nejdens vilda örter, rötter och plantor,
enligt ett traditionellt recept som Joaquins mamma Wendy Weeks
förädlat, den smakar historik, mylla och mystik. Historik, mylla
och mystik. En Beckers färgkarta av livsglädje, äventyr och
drömmar. Peru väntar otåligt på er. Putsa upp vandrarkängorna och
blanda ett par pisco sour till. Snart är ni där.
BO.
Matsalen på Mil, krogen sombor granne med Mater
Iniciativaserverar moderna, spännandetolkningar av det lokala
köket. Foto Gustavo Vivanco.
Pisco sour, Perus nationaldryck, en skummig, citrusspetsad
skönhet som chilenarna påstår är deras påfund. En tvist som vägrar
dö.
Hotel B, Barranco, Lima
En liten konstfull juvel till boutiquehotell i ett f.d.
privathem, ett stenkast från Central och Kjolle samt andra
sevärdheter såsom modefotografen Mario Testinos museum MATE och
somliga av stadens bästa barer. Hotelb.pe
Explora Valle Sagrado
Bästa stället att bo för att utforska Heliga dalens hemligheter,
ett under av modern arkitektur omringat av mäktiga berg, med ett
spa i ett gammalt kolonialhus från 1600- talet. Hotellets guider
ordnar cykel och vandringsturer, allt efter humör och vigör.
Stämningen är lättsam, personalen är älskvärd, de rymliga rummen
vetter mot odlingsfält. Explora.com
ÄT.
På Lima-krogen Kjolle lagar Pía León raffinerad, färggrann
mat med varsamt handplockade ingredienser. Foto Gustavo
Vivanco.
En måltid på Central bjuder på en djupdykning i Perus
varierande eko-system, från 25 meter under havsytan till 4 500
meter över densamma. Virgilio Martínez avsmakningsmeny är
trollkonst. Foto César del rio.
LIMA
Kjolle
Pía Leóns krog tar sitt namn från kjolle trädet, en art med
bländgula blommor som växer på extrema höjder i Anderna. Den
färggranna, raffinerade maten är inspirerad av Perus osannolika
naturrikedomar. Pía korades till Latinamerikas bästa kvinnliga kock
2018. Kjolle.com
Maido
Mitsuharu "Micha" Tsumura är kungen av Nikkei. Hans stimmiga
restaurang i Miraflores distriktet är bästa stället att njuta en
fin-version av det peruansk-japanska köket. Dekadensen är total,
menyn dignar av fisk och skaldjur samt tungviktare såsom långkokade
revben och en gudomlig wagyu biff sushi. Maido.pe
Central
Boka långt i förväg om ni vill äta på restaurangen som anses
vara en av världens
bästa. Centralrestaurante.com.pe
Al Toque Pez
Kultförklarat hål-i-väggen hak. Kocken Toshi Matsufujis far var
en känd Nikkei krögare, istället för att följ i pappas fotspår
valde Toshi att öppna ett opretentiöst litet ställe där han lagar
pinfärsk fisk framför ögonen på er. Av. Angamos 886,
Surquillo, Lima ingen websida, se Facebook
Mérito
Två unga venezolaner som lagar nyskapande subtilt nyanserade
rätter i en minimalistisk miljö. Boka bord vid bardisken, på
bottenplanet för bästa
upplevelsen. Meritorestaurante.pe
La Mar Cebicheria
Kändiskocken Gastón Acurios fiskkrog är ett måste för en pisco
sour-stänkt långlunch. Krogen lockar både Limeños och turister,
partystämningen är total. Lamarsf.com
Chifa Titi
Det är här som stadens kockar äter kinesisk-peruansk mat. Duger
det åt dem, duger det åt oss andra. Chifatiti.com
Isolina
Ständigt poppis, ständigt stimmigt. Perfekt för en frukost bland
Barrancos hipsters. Isolina.pe
HELIGA DALEN:
MIL
Machu Picchu och MIL, Andernas
kronjuveler. Milcentro.pe
Chuncho
Det finns gott om små matställen i Ollantaytambo, men de flesta
har inte samma trivsamhetsfaktor som Chuncho. Här äter ni kreativa
tolkningar av det lokala köket. Ja, stället tillhör Joaquin
Randall. Elalbergue.com
Explora Valle Sagrado är hotellet ni vill bo på för att
utforska Heliga dalens magi. När ni återvänder från era
skräddarsydda utfärder bör ni gå direkt till spa:ets pool, med
utsikt över bergen. Foto Explora.
Läs mer:
La dolce vita - det ljuva livet på Italienska
rivieran.
Packångest? Lugn vi hjälper er.
.jpg "Mat & Dryck")
