|
|
sida
1
av
2
|
|
|
Text & foto: Veronica Linarfve |
|
Lyxig ekosafari i Botswana
För fyrtio år sedan ansågs Botswana så hopplöst att bara jägare kom hit för att semestra och landet var ett av världens fattigaste. Idag är Botswana världens mest ekovänliga safaridestination och den ekonomiska tillväxten en ekonomisk framgångshistoria. Men vägen hit har inte varit enkel.
År 2009 fattade Botswanas president Seretse Khama Ian Khama ett
viktigt beslut. Landet hade två huvudsakliga inkomstkällor, varav
den ena inte längre var hållbar. Idén med att välkomna jägare som
kommit till Botswana och rest hem med leopardskinn och
noshörningshorn i resväskan innebar ett stort problem; naturen höll
på att bli helt förbrukad. När det inte längre skulle finnas några
djur att skjuta, vad skulle man erbjuda turisterna här då?
Frågan är högt rimlig. Engelsmännen gav 1966 landet fullständig
självständighet sedan de ifrågasatt vad man skulle med detta
otillgängliga land som bara bestod av våtmark och öken till. Vad
man då inte visste var att det otillgängliga landet gömde en stor
tillgång. Botswana, till ytan något större än Frankrike, omslutet
av Zimbabwe, Sydafrika, Namibia och Zambia, tycks vid en första
anblick inte särskilt roligt med en öken (Kalahariöknen) i mitten
och världens största deltasystem (Okavangodeltat) i norr. Bara två
miljoner människor lever är, vilket gör Botswana till ett av
världens minst befolkade områden.
Vad ingen visste, allra minst engelsmännen, var att man bara
några år efter självständigheten hittade diamanter - och att de
tillsammans med de otillgängliga våtmarkerna som utgör
Okavangodeltat skulle komma att få landet på fötter. Botswanas
ekonomiska tillväxt är exceptionell och landet klassas idag som
världens mest exklusiva safaridestination. Men vägen hit har inte
varit enkel.
Vi flyger in över våtmarkerna med ett sessnaplan för att ta reda
på vad det är som gjort att man lyckats med ekoturismen och att
omvända befolkningen - från att förbruka natur- och djur till att
vilja bevara och beskydda.
I receptionen på Vumbura Plains Camp sitter en man som
definitivt inte är här för att åka på safari. Hans arbetsplats är
avundsvärd. Halvliggande i en soffa med utsikt över ett vattenhål
fyllt med flodhästar. I den redan heta förmiddagsluften flyger
kungsfiskare av olika arter. Strax bakom receptionsbyggnaden knakar
och brakar det i några grenar då en fyra ton tung elefanthane
gnager på ett träd. I Botswana finns inga stängsel som håller
djuren borta, de passerar fritt mellan - eller genom - lodgerna.
Här är det gästerna som får hålla undan. Störst går först.
Tony Knowles är inhyrd klimatkonsult från Kapstaden i
grannlandet Sydafrika.
- Jag är här för att räkna ut vad som är mest effektivt och vad
den här safarilodgen behöver göra för att bli
utsläppsneutral.
Bredvid honom sitter Kai Collins, lodgens maganger. Han studerar
det excelark Tony arbetar med.
- De alternativ vi funderar på just nu är att plantera mer skog
för att suga upp det vi släpper ut i kombination med att minska
våra egna utsläpp, förklarar han.
Utöver den ekologiska tanken, är ambitionen att skapa ännu fler
arbetstillfällen. Jobb är nämligen del av framgångskonceptet med
lyxig ekoturism i Botswana.
- Vi försöker involvera lokalbefolkningen så mycket vi kan, det
är först då hållbarhet och långsiktighet blir veklighet, säger
Kai.
Goh kommer från en närbelägen by och är en av dem som fått
arbete som assisterande guide på Vumbura. Han har arbetat på lodgen
i sex år och ska, om han själv får bestämma, aldrig sluta. Född som
nummer tre i en syskonskara av fem har han liksom sin familj alltid
varit intresserad av djur och natur. Goh funderade först på att
söka en publik utbildning för att därefter bli anställd på
motsvarande svenska Naturvårdsverket. Men ödet ville annorlunda.
När hans äldre bror jobb sökte och fick jobb hos Wilderness safaris
uppmanade han genast brorsan att följa efter.
- Alla får en utbildning på sex månader i ett träningscamp på
Vumburaslätten. Det är den längsta utbildningen i branschen och
alla får jobb efteråt. Man tränar tills man lyckas, säger Goh som
själv siktar på att bli förste guide.
- Det är prestigefyllt att arbeta som guide i Botwsana. Jag tar
hand om mitt arv och känner stolthet över mitt land. Dessutom
tjänar jag bra med pengar, och företaget erbjuder en väldigt bra
sjukförsäkring för mig och min familj.
Det sistnämnda är mycket väsentligt i landet som näst efter
Swaziland är det land som drabbats hårdast av hiv-epidemin. Närmare
25 procent av befolkningen är smittad, men siffran på nya fall
sjunker snabbt i takt med att utbildningen når ända ut till de mest
avlägsna byarna.