Att ställa in

- eller gifta sig småskaligt?

Det ända som blev som Sofia och Viktor först planerat var att det skulle bli en bröllopshelg och inte enbart en bröllopsdag. Brudparet gifte sig på Viktors föräldrars gård tillsammans med ett tjugotal gäster ute på Öland, med ett tredagars bröllop, och överraskades med en eldshow innan dansen drog igång.

- Att välja klänning var svårt! Det var många som ville hjälpa och stötta och som tyckte det var kul. För mig blev det lite av en press till en början, jag visste bara vad jag inte ville ha. Jag ville inte se ut som en glittrig, knallvit prinsess­bakelse. Tillslut hittade jag Bröllopsbruket och älskade idén av att återbruka och tog med min mamma till butiken och där fann vi den perfekta brudklänningen. Den kändes lite tuff med den stora tyllkjolen och enkelt klassisk med långa ärmar med bred brodyr. Det var inte alls det jag hade sett framför mig eller sparat ner i pinterest men den kändes bara rätt och den hade det jag letade efter och den fick mig att känna mig su­perfin samtidigt som den var bekväm, trots att den var både vit och hade en viss bakelseaura, haha. Viktor bar en grågrön tredelad kostym från Arket med en vit skjorta under.

Allt annat försvann i den stunden.

De som inte fick komma till Öland fick en länk och kunde följa vigseln live hemifrån. Många skickade fina hälsningar och hade sam­lats i sina egna små sociala bubblor och tittade tillsammans, vissa hade klätt upp sig och ord­nat med fest hemifrån.

- Vi gömde oss innan vigseln i ett litet rum i ladan där våra följen hade ordnat med chips, jordgubbar och bubbel. Jag började nästan gråta för att de känner mig och oss så väl. Jag behöver nämligen äta nästan hela tiden för att hålla blodsockret uppe och det visste de. Jag hade önskat att mina tärnor skulle sjunga Myra Granbergs låt "Tills mitt hjärta går under" till Viktor. De gjorde sin egen version och varken Viktor eller jag hade hört den innan. Viktor vis­ste bara att de skulle framföra en låt, inte att den var från mig till honom och inte vilken låt det var. Det blev väldigt fint. När vigseln var över kom vår dotter framspringande. Vi hade sagt att hon fick göra som hon ville så under större delen av vigseln satt hon i mormors knä men på slutet kom hon upp i våra famnar. När vi hade dansat ut höll hon en egen spontan liten dansshow vilket uppskattades mycket av gästerna på plats och bakom skärmarna. Vigselförrättaren kändes genuin och stämning­en var bra rakt igenom. Då det var borgligt hade vi fått bestämma upplägget helt. Vi höll båda tal till varandra som till en början var väl­digt nervöst och på gränsen till fånigt men där och då blev det fint. Vi pratade liksom bara till varandra, alla andra försvann i just den stun­den. Efter vigseln låg jag och Viktor i en soffa och bara andades, jag kommer ihåg att jag var så himla trött, helt utslagen, som en urladd­ning efter en hel veckas uppskruvning. Efter ett tag kom Rebecca, toastmastern, och häm­tade oss och gästerna tog emot oss i växthuset med såpbubblor och mingelmat. Då blev det kramar och mingel ute på gården som övergick till middag uppe i ladan där även festen hölls.

TEMA BOHEMISK LADA

Dukningen gjorde Sofia och hennes mamma dagarna innan. Dukarna hade paret fått låna från ett par vänner. Vaserna bestod av blanda­de små glasflaskor och burkar som de hittade på gården och längs mitten lades murgröna de hittade i naturen tillsammans med ljusslingor. I vaserna stod glesa torkade blommor och gräs hittade runt gården. I taket hängde byggväv, lånad av kompisar, blandat med två hundra meter ljusslingor, köpta på mellandagsrean, för att få en känsla av stjärnhimmeln.

- Bordsplaceringen var också en sådan sak som vi tänkte att "äsch, det är ju bara tjugo per­soner nu, de kan väl sitta som dom vill?" men i sista sekund bestämde vi oss för att det nog är bra med placering ändå så att gästerna inte behöver ta så mycket egna beslut. Jag gjorde några fula namnlappar, jag råkade stavade fel på svärfars namn, med tuschpenna och placerade de små barnen på bordsändarna, brud-paret vid honnörsbordet och resten blev som det blev bara. Åter igen något som gjordes spontant och inte så genomtänkt men ändå blev bra.

Först hade brudparet valt en cateringfirma som låg i Kalmar och som var lite billigare men de ville så gärna använda sig av en lokal restaurang i Löttorp så när de skalade ner på gäster kändes det självklart att byta till det de verkligen ville ha.

- Det känns så himla roligt att kunna stötta lokala företag. Menyn tog vi fram tillsammans med Björn på Kalk, vi berättade vad för mat vi gillar och han tog fram några förslag utifrån det och tillslut formades vår fantastiska meny Förrätten var råraka med räkor, stenbitsrom, rödlök och kräm fräsch. Huvudrätten var kycklingklubbfilé med matveterisotto smak­satt med tomat och långlagrad ost från Hagel­stad. Serverad med bakad lök och morot från Kesnäs. Vi ville gärna ha lokala råvaror vilket de jobbar mycket med. Varken jag eller Viktor är några tårtälskare så vi bestämde helt enkelt att inte ha någon bröllopstårta utan servera en efterrätt av vaniljfärskost med rabarber från Gudesjö, hallon, crunch och saltrostad mandel. Det var tur att vi hade en toastmaster då det blev både egenskrivna låtar, lekar och många fina, personliga tal. Många tårar och mycket skratt, precis som det ska vara.

I slutet av middagen tog Nathalie, deras fotograf, med brudparet ut för att ta de sista porträtten under "the golden hour". Däref­ter tog de sig tillbaka till ladan där middagen började förvandlas till dansgolv.

- Vi hade inte räknat med att det skulle bli något större dansgolv och ös med tanke på att vi inte var så många men det blev det! Innan dansen drog igång så bjöd vår vän John på en överraskning, en eldshow ute på gården. Ing­enting jag eller Viktor visste om och mycket uppskattat. Vi dansade, dansade och dansade. Min mammas man Åke dansade sönder ett knä och går fortfarande på rehab. Dagen efter bröllopet blev det brunch på pensionatet som ett avslut på bröllopshelgen - trötta och bakis fick folk hälla i sig pannkakor och bacon innan resan hem. Det blev mysigt och rundade av helgen fint. Vår tanke och ide från början var mer bröllopshelg än bröllopsdag och det var kanske det enda som blev som planerat. På nå­got sätt är det lite så det alltid blir för oss, det blir liksom aldrig som vi tänkt med det blir så himla bra ändå!

­

Tips från brudparet:

1. Försöka fokusera på vad ni som brud­par vill ha för bröllop. Vad är viktigt för er? Det är lätt att hamna i vad andra tycker och tänker då det finns så många föreställningar och förväntningar kring bröllop och allt som hör till.

2. Försök att ha kul medan ni planerar. Delegera så att ni som brudpar ska be­höva tänka och göra så lite som möjligt på själva bröllopsdagen.

3. Ha ett öppet sinne för förändringar, sällan blir saker och ting som man tänker sig men oftast blir det väldigt bra ändå när det kommer till bröllop.