sida 1 av 2
Text & foto: Veronica Linarfve

Hurtigruten: Med fjorden som fond

För 125 år sedan reste man med Hurtigruten för att det inte fanns något alternativ. Idag mönstrar gästerna för att söka sina rötter eller för att bara njuta av den dramatiska naturen längs världens vackraste sjöväg.

Berättelsen om världens vackraste sjöresa började med en ångbåt och ett beslut av den norska regeringen som tyckte att det skulle passa bra med en reguljär båtlinje längs den 120 mil långa fiskerika norska kusten. Inte för att den var vacker, utan för att det var det enda sättet att transportera varor till och från kustbyarna. År 1893 seglades den första sträckan mellan Trondheim och Hammerfest. Rutten blev genast en succé och det dröjde inte länge innan ångbåten tuffade hela sträckan mellan Bergen och Kirkenes på bara sju dagar. Resan gick snabbt, därav namnet på turen - Hurtigruten, snabbrutten.

125 år senare är Hurtigruten fortfarande en viktig aktör när det gäller transport av gods, men främst när det gäller att göra en av världens vackraste sjövägar tillgänglig för äventyrssugna passagerare. För det är exakt det som Hurtigruten främst handlar om idag - en unik möjlighet att få se hela den norska kusten på ett smidigt och bekvämt sätt.

I augusti månad lyser midnattsolen fortfarande gyllne orange ovanför Polcirkeln. På däck sju ombord på MS Nordkapp är panoramasalongen fylld till sista plats. Till ljudet av motorns dova mullrande sitter tio amerikaner och diskuterar sin historia över en kopp kaffe. En av dem är Ted från Minnesota, dagen till ära klädd i finaste kaptensmössan. Gruppen är på besök i Skandinavien för att söka sina rötter och resan är en del i släktforskningsarbetet. Sällskapet är inte unikt. Ytterligare två grupper med amerikaner finns ombord bland de trehundra passagerarna. Alla amerikaner säger sig ha någon liten anknytning till Norge eller Sverige. Utöver amerikaner är det mest tyskar och fransmän ombord, medelåldern ligger strax över sextio. Tempot på båten är därför tämligen lugnt, undantaget är rusningen vid lunchbuffén där många uppenbarligen är rädda för att maten ska ta slut, vilket inte sker en enda gång under den sex dagar långa resan från Bergen till Tromsö.

Öppna ögonen

Visst finns det några enstaka barn att finna i det lilla bollhavet på däck fyra, men ungar är rätt unika på den här kryssningen. Bollhav är liksom inte den primära tanken, det är allt som händer utanför panoramafönstren som är grejen. Fjordar i all ära, men naturligtvis är jag lite orolig för att det ska bli långtråkigt. I väskan har jag därför packat flera böcker och surfplattan är laddad med spel och filmer. Vid resans slut konstaterar jag emellertid att böckerna ligger olästa. Det har varit fullt upp med annat.

Naturen och vädret skiftar, vildmarksklädda herrar och damer springer mellan babord och styrbord med kikaren i ena handen och kameran i den andra. Ena stunden passerar vi Norges andra största glaciär Svartisen, i nästa seglar vi förbi en knallröd fiskebåt. Besättningen arrangerar hela tiden små tävlingar, såsom vem som prickar in det exakta klockslaget då fartyget ska passera Polcirklen. Det är de små sakerna som gör detta till en stor resa.

Späckat utflytsprogram

Den som trots allt tröttnar på utsikten har ett gediget utflyktsprogram att välja från, längs sträckan anlöper vi hamn inte mindre än 23 gånger. Vissa stopp är upp till fyra timmar långa och då ringlar strömmen av passagerare av båten för att få fast mark under fötterna, titta på en ny liten by eller kanske åka på ett större äventyr. Antingen beger man sig iväg själv, eller så hänger man på Hurtigrutens egna reseledare som tar med en större grupp på allt från stadsturer och museibesök till actionfyllda äventyr med ribbåt. Och det är just ett sådant fartfyllt äventyr som jag bokar in mig på. Det är två saker som lockar; dels att få uppleva världens starkaste tidvattenström, Saltstraumen, dels chansen att få se havsörn.

Äventyr med ribbåt

Klockan är strax efter tolv, det är tio grader varmt och solen står högt på himlen trots väderprognosens hot om regn. I den lilla kuren på kajen vid Bodö langar guiden ut överlevnadsdräkter, mössor, vantar och skidglasögon. Idag går sjön inte så hög, stövlar behövs inte. Joggingskor duger gott. Vi kliver i ribbåten och kastar loss. Vi passerar en märklig fästning som byggdes av engelsmännen för att skydda stadens invånare, på den tiden ett tiotal fiskare. Exakt varför det var viktigt att skydda dem är det fortfarande ingen som riktigt förstått, men där det ligger på berget vid hamninloppet är ju fästningen om inte annat ett fint monument.

Efter tjugo minuter når vi naturens egen karusell. Gummibåten kör in i strömmen och vi virvlar runt, runt. Inte för att jag har blivit nedspolad i en toalett någon gång, men jag är rätt säker på att känslan i magen påminner om Saltstraumens enorma krafter när 372 miljoner kubikmeter vatten pressas genom den 150 meter breda och 31 meter djupa passagen. Höjdskillnaden på havsytan mellan in- och utsidan av det smala sundet blir nästan en hel meter. Efter att ha lekt i de virvlande strömmarna far vi vidare in i fjorden och plötsligt tecknar sig en svart silhuett mot den knallblå himlen. En havsörn! Örnen är ivrigt uppvaktad av ett gäng måsar, som visar sig vara den ovanliga tretåiga varianten. Men naturen har ännu mer att erbjuda, vi kör vidare mot några klippformationer som är 250 miljoner år gamla och som tydligt visar hur isen dragit fram. Därefter är det dags att återvända till stillheten ombord på Hurtigruten.

På däck sju nickar Ted och hans gäng glatt. De har haft en häftig eftermiddag med en sightseeingtur i byn meddelar han. Sedan får han något stort i blicken när han tillägger "jag tror att jag har funnit mina rötter".

Sök efter företag med: Bröllopsresor hos My WeddingPlanner

Sök efter anslutna företag!