|
|
Foto: Birgersdotter Text: Redaktionen |
|
Ringens historia
Oavsett om ni gifter er borgerligt eller kyrkligt väljer de allra flesta att utbyta ringar. Men vad säger egentligen din vigselring?
Bruket att bära vigselring som bekräftelse på ingånget avtal har
sitt ursprung i det gamla Romarrikets seder. Under medeltiden kom
troligen sedvänjan att överlämna en ring till bruden vid
trolovningen, en sed som alltmer kom att ersätta den tidigare vanan
att binda samman de trolovade med ett smäckert snöre (knyta
äktenskapsband).
Vi vet att trolovningsringarna först var
konstfullt utformade med greppande händer eller infattade stenar i
hjärtform. Först i början av 1800-talet kom släta ringar. Det i
samband med att man i borgerliga kretsar som festfolk började växla
ringar vid förlovningen. När brudgummen i samband med vigseln gav
bruden ytterliggare en ring, kom kvinnan att bära två ringar som
hustru. En sed vi är tämligen unika med i världen.
Ringar med ädelstenar bars tidigt som amuletter
mot sjukdomar och trolltyg. Men först under 1930-talet blev det
vanligt med en vigselring med gnistrande ädla stenar i Sverige, den
så kallade alliansringen. Idag ser vi allt från i detalj återgivna
vikingaringar, glänsande släta ringar, gnistrande alliansringar
till stora kantiga eller runda blästrade eller borstade ringar.
I kyrkan är överlämnandet av ringen en del av
vigselceremonin. Där säger prästen: " Låt denna ring för dem vara
tecknet på deras löften om ömsesidig kärlek och trohet". I kyrkan
är ringen ett föremål som formellt utgör ett bekräftande. I den
borgerliga vigselakten står ingenting om ringväxling. Men ringen
som symbol är så stark att de flesta, oavsett om de gifter sig
borgerligt eller kyrkligt, väljer att fästa den på vänster
ringfinger som bevis på sin kärlek.
Att bära vigselringen på vänster hands
ringfinger har troligen sitt ursprung i att man förr trodde sig
veta att kärleksvenen gick från denna fingertopp direkt till
hjärtat. Att välja vigselring är en ekonomisk och känslomässig
utmaning. Försök enas om hur mycket ringen eller ringarna får kosta
och leta efter ringar i det prissegmentet. Kan ni tänka er ringar
ur ett standardsortiment från en större tillverkare blir det ett
lägre pris än de som är enskilt designade.
Hur många, hur stora och i vilken kvalité
stenarna är styr också priset, liksom materialet - platina är inte
bara tyngre utan även dyrare än guld. Tänk också på att ringen är
det enda synliga beviset på att du är gift och att den kommer sitta
på ditt vänstra ringfinger tills döden skiljer er åt. Det är en
ganska lång tid, så acceptera inte en ring du inte känner dig
tillfreds med, du bör älska den från första stund.
Det vanligaste är att slipa ytan till ett antal
platta ytor kallade fasetter. Slipningen av en ädelsten sker i
flera omgångar och en idealisk slipningen är inte alltid möjlig att
genomföra. Varje råsten har sin egen form, någon skavank och allt
får tas med i beräkningen hur den ska slipas. Briljantslipning är
den populäraste slipningen för färglösa stenar (en 57-sidig
slipning av en diamant som gör att allt ljus som kommer in i stenen
riktas uppåt).
Andra metoder är trappslipning som ger bland
annat baguette-, fyrkants- och åttkantsslipning samt blandad
slipning som ger bland annat dropp-, navette- och stjärnslipning.
Målet är att ge stenen färgkaskader, så kallad eld, och för att nå
dit räknas storlek och antal fasetter och vinklar ut matematiskt.
Med datorernas hjälp har nya slipningar gjort sitt intåg.